Annons:
Etikettvardagslivet
Läst 6188 ggr
emmieswords
2016-08-13 12:41

Uppfostran av en Border collie

Jag har stött på många som säger att när man uppfostar en BC valp skall det bara vara possitivt och  inte negativt. klart inlärningen skall vara possitiv, Men nr valpen gör fel måste den vetaom det. 

Hur har ni gjort? Jag ändrar tonläge, ibland tar jag tag i valpen för att lugna ner.

Annons:
Fisherling
2016-08-14 07:35
#1

Varför tycker du att valpen måste veta när den gjort fel? Vad får du och valpen ut av att båda vet om att den gjort fel? Många gånger man vill "säga till på skarpen" så är den ytliga orsaken (det vi skyller på) att fostra hunden, men den djupare (och riktiga) orsaken är att vi själva vill tömma ur vår egen frustration. Vill du ha en relation till valpen där den undrar "vad måste jag göra för att matte/husse inte ska bli arg" eller vill du att den ska tänka "vad kan jag göra för att få godis/klapp/gos/lek med matte/husse?"

Stormvindh
2016-08-14 17:16
#2

#1 - Självklart ska man uppfostra hunden på ett positivt sätt men är lite nyfiken på hur du tänker i en situation där hunden försätter sig själv i fara pga den exempelvis ännu inte har blivit uppfostrad i en sådan situation? Tänker till exempel om en hund springer/är på väg att springa ut på en trafikerad väg, eller springer in i en hage med massa djur/annan farlig situation. I såna fall ser jag inte riktigt hur man kan göra det "positivt" då hunden kanske inte kommer trots att man lockar på den och vill avleda. Jag säger inte till "på skarpen" men i såna situationer tycker jag man kan behöva markera att det här är rent farligt för hunden och att den under inga omständigheter får göra så igen. Jag skulle självklart belöna en massa när hunden återvänder till mig men skulle den försöka liknande igen, markera att det inte är acceptabelt. Som sagt, inte på något "elakt" sätt, men jag tar hellre att min hund tycker att matte är tråkig/jobbig/bestämd som säger till än att inte ha kvar nån hund alls nästa gång ;) Det här är i rent diskussionssyfte vill jag tillägga så inget negativt utan bara ren nyfikenhet, haha :)

Medarbetare på Vallhundar

Fisherling
2016-08-14 20:11
#3

#2 Mitt svar var egentligen längre från början där jag tog upp allt som du nämner - i farosituationer åker all fostran ut genom fönstret - kan jag rädda hundens liv genom att greppa tag i svansen och rycka den mot mig, då kommer jag göra det. Plockar hunden upp en glasbit eller något annat farligt, då tar jag ett stadigt tag om käftarna, pekar dem mot marken och  bänder upp dem. 

Samma sak med verbala åtgärder - är hunden utom räckhåll så kan du ge dig på att jag skulle ryta ordentligt för att få stopp på hunden innan den springer ut på vägen eller vad nu för farligt den kan vara på väg mot. Dock är dessa metoder inget som jag tillämpar i vardagen och jag ser ingen mening med att ta tag i en valp och morra åt den om den tuggar på ett bordsben eller liknande.

Då avleder jag hellre, antingen genom att själv leka med en leksak tills valpen kommer till mig för att leka, eller genom att lugnt flytta bort valpen och erbjuda den något annat att tugga på.

Jag är inte perfekt, jag har rutit åt Tinja förut för att jag velat att hon ska veta att hon gör fel - och det har aldrig gjort något annat än förstöra vårt samarbete.

Stormvindh
2016-08-14 22:02
#4

#3 - Precis så menar jag också. I vardagen ska man självklart använda sig av positivitet och avledningar istället så långt som det går men i farosituationer får man helt enkelt resonera lite annorlunda. Tror ingen av oss är perfekt ;) Man är ju mänsklig och har dessutom dåliga dagar ibland, tyvärr går det då också ibland ut över omgivningen med lite mer frustration och dåligt tålamod än vanligt.

Medarbetare på Vallhundar

jenmjao
2016-08-16 16:56
#5

Man kan fortfarande säga ifrån till en valp, Man kan säga "ajaj, fy, neeej" eller dylikt när hunden förstår vad det betyder. Att köra positivt betyder inte (för mig) att jag aldrig säger ifrån till min hund. Min hund kan få höra ajaj, Ahppahpp, neee.. Låt bli m.m., Men jag lär in sake rpositivt, istället för att rycka tag i hunden försöker jag avleda den, Istället för att se alla fel hunden gör ser jag felen jag gör och försöker ändra mig efter hunden, "varför var jag inte intressant i denna situation? Kan jag göra något annat? Måsta jag backa längre ifrån saker?" osv.

Vissa raser ska inte ha en skarp tydlig "rycka tag i" uppfostran, eftersom dom ofta kan vara förarveka och ska hellre uppmuntras.

Tokryck
2016-11-09 10:51
#6

Bra svar tycker jag :) .

Fler än jag som tycker att det är en sån tråkig klang på ordet uppfostrar? Det ligger kvar sen förr då man tränade med korrigeringar i allt. Minns min pappa som stolt berättade att han uppfostrat vår schäfer. När hon hörde nyckelknippan så blev hon helt stilla eller slutade med det hon tänkte göra eller gjorde….huvva. 

Vi är hundtränare! Vi tränar våra hundar, det är vårt uppdrag att vägleda dem att göra rätt. Om jag har en ouppfostrad, alltså otränad hund så är det jag som är problemet, inte hunden. Har jag en unghund så anser jag det är en unghund med allt vad det innebär. De är lite galna och ska vara det tycker jag :) .

Som ni säger är ingen perfekt, även jag har blivit arg på mina hundar. Men alla kan tänka till innan. I  situationen - vad vill jag att min hund ska göra och hur ska jag göra för att komma dit. Du kan inte korrigera hunden till att göra rätt, eller jo det går men vem vill ha en hund som låter bli att hoppa för att den inte vågar göra det? Inte jag i alla fall. Vill du det så kör på med korrigeringar. Tids nog har du en hund, en väldigt förvirrad hund som lyckades undkomma rycket eller vad korrigeringen bestod av och står på marken och hälsar. Jag vill att hunden ska låta bli att hoppa för att den tycker det är roligare att ha alla fyra benen på golvet. Den ska låta bli att bita (vilket den ju oftast slutar med efter en viss ålder) för att den vet att den tjänar på att låta bli. Om det är åldersrelaterat så ser jag till så hunden inte kan bita på det den vill bita på (går ju inte i allt men ni fattar - valpsäkra). Onödigt att ha sådana konflikter på sånt jag inte kan råda på ändå. Valpar/unghundar biter på saker.

Men jag tror att tanken att korrigera då hunden gör fel och tro att det är enda vägen ofta handlar om okunskap, inte ovilja. Säga till, som ni också säger är något jag också gör. Jag tar tag i för att hindra (alltså skjuter ner, håller i halsband) också när jag säger att hunden ska låta bli. Men jag lär hunden att säger jag nej (eller vad jag nu säger, använder nästan aldrig nej), så är det inte NEJ som argt utan nej, vi gör såhär i stället. Ofta använder jag ett överraskningsord i stället - apap! De gånger jag sa nej högt, alltså när det var farligt eller kunde skada någon annan (typ välta ett litet barn eller liknande) så reagerade min hund direkt. Detta var nytt! Värt att reagera på för detta brukar jag inte höra! Inget jag behövde lära in.

Tänkte skriva två meningar…. :P

Annons:
Helena89
2017-02-04 17:18
#7

Det gäller väl alla raser kan jag tycka. Men BC ska inte tryckas ner för dom är så förarveka så dom kan bli tråkiga/förstörda av att tryckas ner.

emmieswords
2017-03-13 15:26
#8

Jag är ju sämst på att svara.  All tycker olika, men jag har lärt mig använda kroppsspråk och röst så han lyssnar på mig vilket funkar hur bra som helst.  HAr behövt bli riktigt arg 1 ända gång då han bara drog rätt över en väg för att han såg sin  hundkompis. Då fick jag gå o hämta honom o då tog jag honom i nacken och sa FY DIG! givetvis försökte jag först få han att vända. Men sen dess så har han inte dragit iväg vad han en ser.  utan komando.
Nej han är inte rädd för mig eller någon annan.  Idag är han 13 månader och fungerar bra ialla lägen. Inga rädslor, däremot mycket vakt i honom trots att han är en vallhund.  Inget vallande av saker som man inte skall valla.  Inga nervösa beteenden, inga tecken på aggressivitet eller problem vid hundmöten.  Snarare alla som man mötte i början när han var liten trodde att han skulle bli som den andra Bc'n som bodde i byn som alla tyckte verkade konstig/aggressiv.  Men  nu är de ju 2 individer vilket vissa människor har svårt att förstå. 
Men för att vara min första egna hund och med dem orosmolnen jag hade innan jag skaffade honom så är jag riktigt nöjd med det vi åstadkommit hittills.för övrigt är era svar jättebra. 

Jag ser hundägarskapet som ett samarbete mellan mig och min hund somm bygger på tillit och så mkt possitivt som möjligt.  Men man måste känna sin hund o veta hur  "tufft" man kan korrigera om det behövs.  De finns Bc's som kisssar ner sig om man höjer rösten. De fins Bc's som är jätte tuffa och inte är så veka.  de är inte svart eller vitt när de kommer till en hundras.  Allt är individuellt!
M

Upp till toppen
Annons: