För att uppfödaren levererade fel valp. 

Jag är helt övertygad om att det finns en superlydig, supersnäll liten pälsängel någonstans därute som skulle blivit min, men istället fick jag hennes ondskefulla benrangliga monsterhund till tvillingsyster. 😎

Valde den här rasen för jag älskar pigga, vakna och alerta små hundar. Sen är rasen ovanlig och utrotningshotad, så jag kände ett ansvar. 

När han föddes fick jag se han på bild, blev förälskad i han redan när han föddes! Ännu mer när han var 2,3,4,5 tills jag fick träffa honom när han var 6 veckor. Jag var den första han gick till, och han släppte mig aldrig ur sin åsyn. Kärlek vid första ögonkastet och jag kunde inte ha fått en bättre hund.

#1 Haha, det är väl underbart? 😉

#2 Vad härligt att det kan bli så rätt! :)

När jag var ung drömde jag om schäfer och andra större hundar. Ville tävla och hade så många tankar och planer. Jag tjatade om hund hur länge som helst. 

Jag började gymnasiet och fick möta en liten dvärgschnauzertik som jag föll för pladask! Jag hade aldrig tänkt på små hundar innan så det kändes som en helt ny värld öppnades. Jag och tjejen som ägde dvärgschnauzern plottade att få mina föräldrar att bli kär i dvärgschnauzern för hon skulle ta valpar på henne. Jag satt barnvakt åt denna tik och japp - mina föräldrar ville ha en! Vi väntade på att hon skulle löpa och alla veterinärtester var gjorda och allt. men nepp. Min klasskompis tyckte vi skulle leta valp nån annanstans för hon tyckte synd om oss som behövde vänta. Så vi kom i kontakt med Ixxis uppfödare och när det blev dags att möta valpar så var det massa små likadana små tussar överallt. Hon hade två gånger fem valpar (två kullar) så jag blev lite överväldigad och satte mig en bit ifrån. En valp kom och sög på mitt finger och la sig i min famn och somnade. Valpen vaknade, ville ned, och sen kom en valp och jag plockade upp den i knät no problem liksom. Uppfödaren undrade om jag tyckte om "den där" och jag fattade ingenting. Visade sig att det var samma valp som sov i min famn tidigare. Hon valde mig. ❤️ Det blev dvärgschnauzer för att det passade familjen bäst.

När det var dags för hund nummer två efter många års drömmande så var jag ute efter en finsk lapphund egentligen. Men min kompis med en mittel jag var dökär i sa att den mittelns son som jag föll pladask för ett år tidigare var åter till salu. Så vi åkte för att träffa honom och så blev det mittelspitz istället för finsk lapphund. Han blev tyvärr ihjälbiten av annan hund. 💔

Så jag flyttade hit och här bodde Digger (BC/collie) och en pekingese som hade en fot i graven. Vi bestämde rätt fort att vi båda ville skaffa en till hund innan hon försvann för att det inte skulle bli jobbigt tomt. Så vi adopterade Apache, en misshandlad bc/corgi med enorma problem. Jag valde mellan honom och en annan hund och valde Apache för jag trodde han skulle vara svårast att få ett hem som förstår hur det är att ha en hund med rädslor. Japp jag valde en hund med rädslor med flit. 😟 Jag har dock erfarenheter med det från Ådi som hade blivit attackerad innan jag fick hem honom så jag kände att jag visste vad jag tog hem. Apache är nu en fantastisk liten individ. Han har mycket problem kvar, men vi jobbar vidare. 

Sen en dag såg jag en annons med chinese crested valpar och såg en svart liten sak med jätteöron. Hjärtat sa att jag kan inte leva utan honom så så blev det med den saken. :P En fjärde hund. Jag har älskat chinese crested i enormt många år så det kändes enormt rätt. ❤️

Jag älskar alla mina misfits. Ixxi får fukteksem av skägget så hon rakas, Ådi hade sheltiepäls, Digger är korkad (förlåt digger) och Frodo är felpälsad. Apache är väl den normalaste av dom och han är kortbent och har testats positiv för borrelia så han har en spökhälta som kommer och går. Jag är rädd udda själv så sådan matte sådan hund. :)

#4 Wow, vilken historia! :)

#5 Värre blir det. Vi pratade just om att Mike saknar att ha pekingese så efter Digger blir det en pekingese. Får se om det blir rescue eller valp. :)

Blir inte så mycket av mina tävlingsambitioner, men det löser sig nog. :)

Vår Eurasierkille här hemma skulle vi egentligen inte haft om inte "ödet" bestämt det, kanske man kan säga! Vi (främst mina föräldrar) tittade på det mesta. Allt från dalmatin till terriers till Rhodesian Ridgeback. Den sistnämnda ringde vi också till en kennel för, dock inget svar. Så snubblade vi över Eurasiern, ringde en kennel, fick svar, åkte dit, och föll direkt! Vi var åttonde på "väntelistan" vilket kanske inte är så vanligt att man alltid får åtta valpar, men jovisst, en liten, sista åttonde kille tittade ut och vi fick vår valp! Eftersom jag var liten när vi hämtade honom kommer jag inte ihåg riktigt om han motsvarade förväntningarna men världens bästa hund såhär i efterhand iaf ;)

Min lilla Aussietik var ärligt talat inte jätteplanerad att komma när hon skulle. Kom första gången i kontakt med rasen när jag var 9-10 någonting och såg bilder på Aussievalpar (och vuxna) på en sida jag var med på. Kärlek vid första ögonkastet och sen dess har jag svurit på att jag ska ha en sån när jag flyttar hemifrån! Började titta mer seriöst på kennlar, läsa in mig på rasen, köpa böcker, titta videor osv för 1-2 år sedan och sen i somras hände en hel massa skit här hemma och jag kände att jag verkligen behövde en valp för att ta mig igenom det. Sagt och gjort, impulsköp kanske det blev men såg en annons och mejlade! Mejlade andra också, men dessa var redan 5 veckor gamla. Två stycken fanns kvar, svarade inte direkt utan ville välja när jag kom dit i så fall. Hade egentligen velat ha en hane eftersom vi alltid haft det i familjen, men den som fanns var redan tingad. Åkte med pojkvännen på jobbet dagen efter och satt och tänkte på hur roligt det hade varit att ha en hund som hette Storm så jag kunde mobba henne och sjunga "Fångad av en Stormvind" 😂 Och tänk, sen när jag mejlade tillbaka var det bara mitt lilla yrväder som fanns kvar. Impulsköp eller inte, jag kände att det var ödet här också och slog till direkt!

Trots att hon driver mig till vansinne emellanåt är hon ändå världens sötaste och redan min bästa vän som följer mig i vått och torrt! Förmodligen det jag älskar mest med rasen, att hon alltid vill vara med och bokstavligen följer med mig in på toa varje gång 😂

Vilka härliga historier ni bjuder på! :D

Jag har sedan ja varit jätte liten velat ha hund. Men i alla mina tankar kring hund så har hunden varit stor. Liten hund har aldrig funnits på kartan. Men så när det faktiskt började bli aktuellt och möjligt att skaffa hund så ville min kille ha en liten hund eftersom han tycker att en stor hund ska ha större yta inomhus. Absolut inte nödvändigt men ja va så glad att han ville ha hund så började kolla på mindre raser direkt! Ja va inne på alla de småraser ja tyckte va söta först vilka va Shiba inu och Alaskan kai kee(ej erkänd ras i Sverige) stod högst upp på listan. Men Shiba inu va inte egentligen det jag ville ha mentalt och Alaskan Kai kee va man tvungen att importera och vänta i flera år på. Så där blev det för krångligt för att skaffa som första hund. 

Planerna dog ut lite och sen började min kille prata om Jack russel terrier och att han gärna hade haft en sådan. Mest eftersm de är så smarta. så jag började läsa om Jack russeln och insåg snabbt att det inte va en hund min kille kunde stimulera men däremot så va de väldigt perfekt för det jag ville ha i en hund. Så efter ett tags pratande och läsa om rasen så gick vi på My dog mässan i Göteborg. Vi träffade där en Parson russel unghund. Och båda blev inte alls imponerade. Den va stirrig och stressad och hade inte alls den harmoniska energi som vi va ute efter. 

Så vi gick runt där och träffade på lite raser som Västgötaspets, Corgi och Buhund va några av våra favoriter. Sen gick vi förbi montern där Lancashire heelern fanns. Jag hade kollat lite på den rasen innan och direkt slutat titta när jag såg bilder på denna hund med konstiga korta ben och lång kropp. Men när vi gick förbi och jag tittade dit så satte sig den hunden som va på bordet upp i en sitt vackert position och tittade mig rätt i ögonen och la huvudet på sned. Klart vi va tvungna att gå dit och kolla på denna söta lilla vovve. Vi träffade flera stycken och en av dem hoppade direkt upp i famnen på min kille och ställde sig och balanserade på hans ena ben( han stod på knä) som om de här va väl inget. Sen tog den ett skutt över till mitt knä och bara stod och tittade på mig och gosade. Vi blev ju kära där men jag som hade stora hundar på hjärnan va ju mycket försjust i Buhunden som va lite större. Så hem och läsa på om de två toppfavoriterna och där va de solklart att de va en Heeler vi skulle ha. 

Och nu har vi våran älskade lilla Pascal som fyller 8 månader idag! :)

Grattis på åttamånadersdagen Pascal :) Instämmer med 8, härliga historier. :) Kul att läsa!

Har alltid velat ha hund hela min uppväxt men det blev ingen, men så fort jag flyttade hemifrån och ihop med min pojkvän såblev det prat om att skaffa hund. Mina svärföräldrar hade en kerry blue terrier hane som jag var så kär i och när jag fick veta att hans uppfödare skulle ta valpar efter en av sina tikar med honom som pappa så satte vi upp oss på att ta en hane från den kullen. Det blev inga valpar och jag deppade ihop totalt men fick erbjudande att passa tiken som skulle fått valpar i 2 veckor när familjen reste bort. Hem kom en rädd och osäker liten 2,5 årig  kerry flicka som aldrig varit ute och blivit socialiserad, jag tog denna flickan till mitt hjärta och visade henne allt och efter 2 veckor med henne så ville jag inte lämna tillbaka henne, var så ledsen att hon inte fick stanna. Men efter samtal så tyckte de att hon haft det så bra hos oss och vi blev erbjudna att ta henne på foder. Så kom Kajsa in i vårat liv och storm trivs än trots att det aldrig blev några valpar efter henne pga ett dolt fel.

När det var dags för hund nr 2 så var det sambon som bestämde ras, det skulle vara en Bouvier des flandres. Vi började leta uppfödare och blev rekommenderade till en kennel som vi tog kontkat med. De planerade valpar om några månader och vi stod som nr 2 i kön för en hanvalp. När valparna väl föddes så blev det 2 hanvalpar och en av dem skulle bli min! Men när valparna var 19 dagar så fick jag det hemska meddelandet att en av hanvalparna hade somnat in… Fick från uppfödaren att en annan uppfödare hade fått valpar bara några veckor innan hennes kull som hade otingade hanvalpar kvar. Jag ville inte byta uppfödare men efter lite tjat från sambon så ringde vi dit och valde att åka upp och hälsa på valparna de var då 5 veckor gamla. Väl där träffade vi mamman till dem som var en så fin hund och sedan kom det ut 9 små svarta lurvtussar och jag var kär. Vi tittade på dem och hittade en varsin favorit båda två min var den röda hanen  och sambons var den vita, jag gav över den röda till min sambo som tog emot den och fick en puss av den på näsan och då var han fast. Så fick vi hem våran helt fantstiska Hero!!

Alla mina hundar är omplaceringshundar. Inte för att de farit illa utan en äldsta, Mimmi är min mammas från början och hon liksom bara flyttade till oss. :) Rick kom till oss för att förra ägaren kände att hon inte hann med när hon blev gravid och Liz kom till oss för att kenneln hon bodde på behövde dra ner antalet hundar och Liz var den som passade oss bäst av de som ev skulle flytta. Att jag har BC beror på mina föräldrar som först hade långhårig Collie och sen BC och vi har aldrig haft några andra raser, så de är de raserna som ligger närmst hjärtat.

Ptja… Allt började med en pudelflicka som fick bomull i öronen och inte levde upp till förväntningarna, så vintern mellan 2012 och 2013 började jag söka efter en hund med lite med krut i kroppen än.. ja.. än en dvärgpudel.

Sagt och gjort, kom i kontakt med ett par tollare-kennlar, vi åkte och kikade på kenneln för att höra oss mer för om rasen(och även sälja in min mamma mer i att skaffa en till hund, dom kan ha haft valpar😇) och där i fanns en liten grabb som jag föll pladdask för.. olyckligt vis hade vi varken tid, pengar eller en pappa som gick med på hund vid det tillfället.. 
En tik från den kenneln parades och både jag och mamma höll tummarna, men såklart gick tiken tom.. Och jag började se mig om efter någon annan ras. Staffe, amstaff, mudi, bc, kelpie, schäfer, HH, sheltie, corgi m.f… så himla många raser. Men så stötte jag på aussien.
Det var kärlek vid första ögonkastet, och vad jag kunde läsa mig till på olika sidor och av uppfödare verkade den passa mig som handen i handsken. 

Jag började leta uppfödare, hittade en kombination och uppfödare som jag verkligen tyckte om, olyckligtvis visade inte hanen intresse.. Vilket var tur då ekonomin och tiden för en valp fortfarande inte hade funnits.

En snabb kik på rasklubbens hemsida upptäckte jag en svartvit hane som låg ute för omplacering, slängde iväg ett mejl och hoppades på det bästa.. Inget svar.. 

Fortsatte kika, sedan en eftermiddag efter en tur till trollhättan med pappa för att hämta reservdelar till bilen så kollade jag mejlen via mobilen, och i inkorgen, en månad senare, låg ett svar på annonsen om omplaceringen. Vi bestämde efter mycket mejlkontakt och något samtal att ja, det här skulle gå finfint och vi skulle åka upp och hämta en svartvit, osäker liten aussiegrabb på dryga året.

Den här hunden blev min bästa vän, själfsfrände, ena halva och helt enkelt det finaste jag hade. Han hade en hel del problem, så som utfallsproblematik mot det mesta, understimulering och ja… knappt något vardagshyffs. Fick ner utfallen mot hundar, aktiveringen skötte sig själv per automatik till slut och aldrig stött på en hund som "frågat" om så mycket som denna grabben gjorde. Totalt lyhörd till vad jag sa till honom och lydde utan att blinka. Tyvärr eskalerade hans osäkerhet mot människor och hans överbeskyddande mot mig, vilket resulterade i att han bet ett par människor och vart stressad pga det, och i december förra året avlivades han några dagar innan jul. Ibland undrar jag om jag inte hade kunnat jobba liiite mer med problemet.. Liite till, och han kanske hade varit på bättringsvägen.. Menmen, kan ingenting göra nu…

_RIP Opsis <3 _

Historian om Flynn är rätt rolig den med. 
Efter att jag vant mig vid rutinen med brukshund började jag bli uttråkad, varken pudel eller aussie i hemmet, inte hund över huvud taget så jag började kika på hund igen.

Hittade en mudigrabb på blocket som vi bestämde oss för att åka och kika på eftersom det inte fanns någon omplacering eller valp ute på klubbens hemsida som var lagom till åldern vid det här laget, så vi bestämde tid med uppfödaren och på morgonen, någon timma innan vi skulle åkt upp, ringer dom och säger att hunden, ja den är såld. Snopen och väldigt ledsen som jag var gick jag in på blocket igen(att kolla valpar är förvånansvärt roligt att göra) och där fanns en liten aussiegrabb på 11v som fortfarande var tillsalu. "Det skadar inte att åka och kika på den" vart min och mammas tanke.. Så vi åkte hela vägen ner till skåne och där fanns han.. Lite smått osäker mot människor(Men han backade och kom fram på eget initiativ tillslut) men helcool kille. Impulsköp var namnet, men men, vad ska man göra egentligen? Han bor kvar här och är över året nu, och jag hoppas han lever längre än vad Opsis gjorde.

Orkar inte berätta om alla mina hundar men vi kan ta min border collie eftersom hon är en vallhund. 

Jag skulle egentligen haft en sheltie, min kompis skulle para sin tik (eller egentligen blev jag erbjuden att ta över den sheltien men min andra hund var inte riktigt snäll mot henne så istället flyttade tiken till en annan kompis). Hursom så fick hon inga valpar så jag såg mig om efter något annat. Har alltid haft ett väldigt gott öga till bc (har haft många på kurs) men jag tvekade lite på om jag skulle klara av en sån aktiv hund. Min omgivning övertygade mig om att den rasen skulle passa mig perfekt för jag är en aktiv person och älskar hundträning. Fick syn på att en hane som jag aldrig träffat men som jag tycker är riktigt fin och verkade helt underbar hade parat en tik nere i skåne. Valparna var redan flera veckor men jag slängde iväg ett mejl på vinst och förlust. Det värsta som kunde hända var ju att få ett nej. Det visade sig att de hade en tik kvar som egentligen var tingad men köparna hade precis hoppat av. Jag såg bilder på alla valparna men jag visste först inte vilken det var som var den otingade tiken.  Jag blev extra förtjust i en av dom och det visade sig att det var just den valpen de hade kvar. Åkte ner för att hälsa på, då var dom 9 veckor tror jag så det var bara hon kvar och hennes syster som uppfödaren skulle behålla själv. Det går ju inte bara att titta utan jag hade med mig valpen hem. Idag är hon 3 år och jag kunde inte fått en bättre hund. Hon passar mig perfekt och hon är definitivt inte min sista bc :)

Jättekul att läsa era historier! :D

Håller med #15 :) Tack för att ni delar med er!

Kikade på många olika raser främst ur grupp 1 innan jag till slut bestämde mig för schapendoes ändå. Min familj har en schapendoes sedan tidigare, men när det var min tur att skaffa hund dels inför hundgymnasium jag ska söka till nu i vinter, var det inte självklart vilken ras det skulle bli. Men men, när ras var bestämt kikade vi runt på olika kennlar och en kennel jag sedan innan spanat in hade en valpkull planerad. Vi tog kontakt med uppfödaren och allting kändes jättebra. Vi hälsade på, träffade hennes hundar och den blivande mamman. Pratade med tidigare valpköpare osv. Allting kändes ännu bättre. Dock så var tiken sen i löpet och uppfödaren var rädd att hon skulle hoppa över det.=inga valpar. Så vi började kika oss omkring igen. En dag hittade jag en annons på blocket med 4 schappevalpar. 2 tikar och 2 hanar. (Vi ville ha tik) Vi ringde men det var ingen som svarade. Senare ringde dom upp min mamma . Hon brukar oftast inte svara på okända nummer men gjorde det nu, av magkänsla. Det var uppfödaren som hade en valp kvar då hon hade fått återbud på en utav tikarna dagen innan. Vi funderade över helgen om vi ville ha den eller inte. Kollade upp föräldrarna, hd/ed. Tidigare valpkullar, meriter osv osv. Men vad skulle vi fundera över? Samma dag ringde vi upp uppfödaren och tingade valpen. Någon vecka senare var vi på besök hos uppfödaren och valparna. Där var det kört. Vi skulle ha en utav valparna. Allt kändes bra med uppfödaren och så såklart. Vi fick inte välja tik utan fick det som blev "över". Dock hade jag valt henne ändå. När vi kollade upp valparnas föräldrar märkte vi att det var samma pappa som till våran tidigare schappe. :D Nu är jag jättenöjd med mitt val och min hund. Skulle aldrig byta ut henne mot något. Vi har fortfarande kontakt med den andra uppfödaren och är vänner. Träffas på utställningar osv. Hon ringde oss senare och sa att hon hade räknat fel på när tiken skulle löpa och hon löpte senare och fick 6 små valpisar. Hela tiden hade vi också kontakt med den första uppfödaren och berättade att vi tittade på andra valpar osv. En annan rolig sak var att när jag föreställt mig min schappe har jag alltid tänkt mig en svart vit. (Som är den ovanligaste färgen) Den valpkullen vi skulle haft valp utav var bara grå/svarta hundar och min hund är svart vit ;) (3 svartvita och 1 grå/svart i hennes kull med brun mamma och grå/svart pappa) Blev en lång text. ;) Vilda, 8 månader.

#17

Jättekul att höra! 😃

Visste inte att svartvita var ovanliga. Alltid älskat de svartvita schapparna. :)

Jag har också en schappe, en vit-grå-svart ;) Vi bestämde oss för rasen genom att läsa på om en massa raser. Vi ville ha en relativt aktiv hund, medelstor, inte skällig, så låg jaktinstinkt som möjligt… Vi fastnade för schapendoes. Så vi började leta uppfödare i närheten, hittade en som vi mejlade och sedan åkte och hälsade på bara för att få lära känna rasen lite och vi föll direkt för hennes vackra, harmoniska hundar :) Att sedan välja en valp ur kullen tyckte vi var helt omöjligt, så vi var glada åt att alla utom två var tingade och att uppfödaren sedan langade fram en av de två kvarvarande i min famn och sa att hon trodde att vi skulle gilla varandra :) I dag är jag ju lycklig över att det är Sot som bor hos oss, men jag förstår inte alls hur man kan välja. I den kullen hade dessutom alla liknande teckning så då blir det kanske ännu svårare :)

#20 

Schapparna är härliga hundar! 🙂

#19 Den kanske inte är jätteovanlig. Men den svart/gråa och den bruna är ju betydligt vanligare om man säger så ;) #20 Tror jag vet vilken kennel din hund kommer ifrån? Är han född i sommar? I sånna fall är det den kullen vi skulle haft valp ifrån :)

#22 Ja, det är hon :)

#22 Vilken kennel?

 Har en vän som jag tror kanske har hund från samma kennel som du :)

#24 Jag svarar i pm :)

Har också svarat i pm ;) #24

Jag har Tiffanny, en härlig mix av BC och "trippel retriver"~ (Flat, Labbe, golden)
Jag hade varit i collie-drömmar länge, sen jag var 6-7 år ungefär. Jag ville ha en härlig pigg familjemedlem och promenadkompis som jag kunde ställa ut och som hade lite pälsvård jag kunde pyssla med mm.
Vi hade Tiffanny's mamma Maja(flat/labbe) och vi ville ha valpar efter henne då det knappt finns en snällare hund på denna jord, och det var tänkt att efter vi haft kullen så skulle jag få min första egna hund i konfirmations present, så vi började kolla efter hane till kullen och fick erbjudande om att låna min mamma's kompis hund som var en BC/labbe mix om vi ville. King som han hette var en underbar hund. Lite till åren kommen, men han var pigg och fin och hade knappt varit sjuk en endaste dag i hela sitt liv. Klipsk men lite stollig  ^^
Hans ägare hade försökt få valpar efter honom tidigare med 3 andra tikar, men det hade inte tagit. Vi provade mellan honom och Maja och det blev 10 underbara små liv i första kullen, Tiffanny ett av dem. Hon är född som valp nummer 3 i kull 1, och ja.. Efter att ha mött henne och hon började växa upp här hos oss så föll jag pladask. Jag lade tankarna om renrasigt på hyllan för tillfället och behöll vår lilltös istället, och det har jag aldrig behövt ångra. Hon är en underbar hund på alla sätt och vis. Tycker hon beter sig mest som en BC.
Hon har borderns alerta kvicktänkhet och är mycket kärleksfull, mjuk och lyhörd, sen har hon labbens och flattens stollighet när hon är lycklig hmhm~
Hon hade säkert kunnat bli mycket mer än vad jag gjort av henne. Här hemma hos oss är hon "bara" en kär och duktig familjehund, men jag vet att hennes lillasyster Tilda från kull 2 har tävlat mycket och har fått många priser, både inom lydnad och blandras utställning. Tilda utbildar sig även till besökshund om jag minns rätt, så ja.. Det har blivit väldigt fina hundar utav de sammanlagt 18 valparna från de bägge kullarna vi haft efter Maja och King. King är tyvärr avlivad nu, men han fick vara pigg och fin alla sina 15 år. Maja har blivit en 11 år gammal dam just nu, 12 i Maj.
Jag bor numera själv sen några år tillbaka, men Tiffanny bor kvar hos min mamma som jag besöker länge flera gånger i veckan. Man kan nästan säga att jag bor hälften hemma hos mig och hälften hemma hos mamma då jag är där så mycket för att vara med min älskade Tiffanny ^__^
Hon ville inte lämna min eller sin mamma när jag flyttade hemifrån, och eftersom Tiffanny har börjat bli lite till åren själv så tyckte jag att det var lite synd om henne att behöva flytta med mig till min lägenhet, så med min mammas fulla tillåtelse så stannade Tiffanny med sin mamma Maja och Siberian husky kompisen Ayla.
Jag saknar dock väldigt mycket att ha hund hemma även om jag är så mycket med hundarna här hemma hos mamma, så går lite i "skaffa hund" tankar nu framåt våren/sommaren 2015, men vi får se. Det blir när det känns rätt~
Mitt nästa val av hund blir nog en Borzoi dock. (Förlåt alla underbara vallhundar) Har varit nyfiken på rasen nu sen några år tillbaka då jag mötte 2 stycken ute på promenad, och efter att ha träffat en del borzoier och hört lite med uppfödare så känns det som en ras som passar mig som person lite bättre än en collie som jag hade tänkt först, så ja.. Vi får se.
Kanske faller tillbaka till vallhund igen senare i livet ^^

Liten bild på Tiffanny, som udda nog kallas "Fru Froffry"~

#27 

Vilken sötnos! 🙂

#28 Tackar! 🙂 Och ja, hon är en riktig sötnos och ett riktigt charmtroll.
Tror det var hon som lockade alla valpköpare i kull 2 att köpa haha 😂

Jag har en cavalier tik på snart 4 år sen tidigare som jag har tränat allt möjligt med. Men kände att jag ville ha mer, testa på något nytt och mer utmanande. Så det blev en border collie valp. (Som nu är 5 månader gammal) Hon heter Tora och kommer från Måsarps kennel. Jag har länge velat ha en vallhund och det vägde mellan bc och kelpie. Jag läste mycket om bägge raserna,pratade med folk som hade bägge hundarna,träffade olika individer och kontaktade olika uppfödare hos bägge raserna,men gick inte så framåt.  Så en dag bestämde jag mig för att hälsa på en uppfödare som hade valpar kvar. Efter mycket om och men bestämde jag mig för ras åkte jag och hälsade på uppfödaren, som hade valpar kvar. Pratade och frågade allt möjligt om rasen,föräldrarna,linjerna och massa annat. Var väldigt noga med att jag gick på magkänslan. Allt kändes jätte bra! Jag fastande för Tora direkt. Hon var lite försiktig av sig i början men nyfiken samtidigt och väldigt tillgiven. Precis som jag ville ha det i min valp. Så fick jag se hur hennes pappa ,halvsyster vallade får och fastande ännu mer för rasen. (Jag har tidigare vart i kontakt med andra kennlar om just border collie så jag hade lite hum om vad det var för ras sen tidigare) Jag och Tora klickade och jag blev även kär i kenneln och deras hundar. Jag kände verkligen att det var något jag ville stödja med att köpa valp därifrån. Och jag är super nöjd! Än idag är jag överlycklig över hur hon utvecklas och även supporten jag får från uppfödaren. Hörde en del skitsnack när jag gick ut med att jag ville ha just denna ras, men det har gått fint och hon är naturligt passiv vilket jag älskar med henne. Inget stress eller kaos i henne alls. Detta är verkligen en ras jag har drömt om länge och denna individen passar min utmärkt :)

Hon är verkligen superfin! :D Jag drömmer också om en BC en dag!

Jag och min sambo hade pratat länge om att skaffa hund, diskuterat om det var tid att göra det då eller om vi skulle vänta. Vi kom fram till att vi ville ha en hund mellan 5 månader och 2 år, en unghund alltså. Och efter mycket funderande så kom vi fram till att fransk bulldog skulle passa oss. Vi ville inte riskera att ta oss vatten över huvudet och skaffa en mer aktiv ras än vad vi klarade av, samtidigt så fortsatte jag att drömma om en hund med en vallhunds energi, samarbetsvilja och mentalitet.

Vi kom fram till att det faktiskt var möjligt(t.om perfekt tid i livet) för oss att skaffa hund, men JAG tvekade flera gånger av rädsla att det skulle bli fel på något sätt.
En dag hade min sambo plötsligt ringt på en annons, en fralla-omplacering, han visste nog att jag aldrig skulle våga ta steget och faktiskt göra det.
Frallan bodde 65 mil ifrån oss och vi kunde inte ta oss dit just då, så det blev ingen fralla för oss ändå. 

Någon vecka senare dök det upp en annons på en mudiblandis på 6 månader, det är ju en väldigt aktiv ras(som jag egentligen drömde om) men vi åkte och tittade ändå. Och väl där så kändes allting helt perfekt, han var helt perfekt. Jag kunde inte tänka mig att åka därifrån utan honom, men det gjorde vi. Jag kände att vi behövde prata lite innan vi bestämde oss, det var ju trots allt en helt annan hund än vi bestämt oss för från början. Men jag tror inte det tog mer än en timme innan jag ringde dom och sa att vi ville ha honom, och 3 dagar senare hämtade vi honom. 

Har inte ångrat beslutet om en så pass aktiv hund en sekund,  Trassel är så rolig och helt perfekt för mig!

#32

Mysigt värre! 😍

Kelpie för att jag ville ha en "minischäfer" och fick tips om Kelpie

Isländsk fårhund då jag ville ha sällskap till Kelpien efter att vi var tvungna att ta bort vår gamla Curlytik. Testade en hund från en kompis som har kennel och fastnade för rasen. :)

#34 Minischäfer? Kollat på Chodský pes?

Är grymt sugen på en sådan, dock aldrig träffat någon, ganska ny ras i Sverige, kommer att tillhöra Bruksraserna.

#35 Men gud den har jag aldrig sett förr!

#35 Hahaha, du vet att Chodskyn är framavlad ur den rasen jag själv är sugen på, dvs Altdeutche hütehunde? 

Får försöka vinna över dig till funktionsavelsinriktningen istället, så kan vi skaffa varsitt avelsdjur. 😉

#37 Japps läst om det. Tjing för hanen, du får hålla dig till tikar.

338 Absolut att du kan ta korkbollen, jag föredrar tikar just för att de har en hjärna. 😎

Då kommer jag och kidnappar en valp hos dig då VildaVittra. 😎

Jadå, det kommer säkert bli en valp som är grävlingsrävens tvillingsjäl. 😃Eller så spökar jag ut Casper med en rosett och textar valp på honom med stora tydliga bokstäver, du kommer inte se någon skillnad.

#41 Har du tänkt ha ihjäl mig? 😂

Äsch då, Casper är en fjant.

#35 Ja, de är fina. Har dock hört att mentaliteten inte är på topp :(

#44 Tack för svar. Hade tänkt åka på rasträff i Arboga för något år sedan för att träffa ett gäng hundar men jag blev sjuk.

#43 Va? Anklagar du den maskulina hunden för att vara en fjant? Du ska bara veta hur många zombies han skällde bort på kvällspromenaden. Blodtörstig är han också, att du överlevde er promenad är bara ren skär tur, han har massor med flugor på sitt samvete. 😮

#37 blev jätte nyfiken på Altdeutche hütehunde nu har aldrig sett varken den eller Chodský pes innan. Försökte hitta  Altdeutche hütehunde  på skk men hittade den inte. Är den inte godkänd som ras i sverige? Otroligt söta båda raserna måste ja säga!

#47 Nej, det är inte en ras som är erkänd av FCI eftersom den inte är homogen utseendemässigt, utan är ren funktionsavel . Här har du de olika typerna: http://www.a-a-h.de/?id=10

#48 Åh! 😍

Har tre aussies varav en bor hos mina svärföräldrar. Inga särskilda historier bakom de två första, gillade deras mammor och kände uppfödaren. Senaste aussien har lite mer historia bakom sig. Första gången jag träffade hennes mamma och såg den damen valla gick jag fram till ägarna och sa åt dem att om de skulle ta en sista kull på henne så stod jag först på listan för en valp. Punkt. Snabbspola framåt två år, och de bestämmer sig (efter hm kanske lite tjat) för att ta den där sista kullen - och väljer att använda min yngsta hane. För mig en ren drömkombination, och här sitter jag nu med en hund som inte kunde varit mer specialbeställd. Så nöjd.