# Hitta gnistan igen? Author: Ronja06 Jag är så otroligt frustrerad på mig själv. I vallningen med Yim. Jag känner mig som en kratta och det går bara utför - för MIG. Jag känner mig allt mer som en förvirrad höna när vi vallar. Varje tillfälle är ett steg bakåt. Jag blir trött, grinig och slutligen irriterad på min hund - som gör allt rätt medan jag gör fel. Min hund är en naturbegåvning har jag fått höra, men det känns som om jag begränsar min hund. Planerade VP till våren, men det känns som om det är långt lååångt borta i dagens läge. (för ja, jag vill att **jag och hunden** ska ta det tillsammans. Inte att min hund gör det med någon annan egentligen) Vi har haft en liten paus nu, jag och Yim. Med råd från uppfödaren då jag berättade om hur jag kände. Men jag vill komma igång igen nu, vill inte att hunden ska gå för länge utan vallningen, stackaren. Men hittar ingen motivation alls, jag överväger stundvis att låna ut Yim till någon duktig handler. För så fort jag låter någon annan jobba med Yim går han plötsligt som en klocka. Så fint, lugnt och metodiskt. Då känns inte provet så långt bort. Jag har gått ett par kurser, och det är först nu de senaste tre passen själv som gått helt och skogen. Sista passet var sådant katastrof att jag tväravbröt och helst ville gå och sparka på en stubbe i skogen. Jag har blivit osäker och hunden har tagit över jobbet helt själv. Han känner att jag är osäker vilket gör att han inte vill lyssna. Min hund är SVÅR för en nybörjare har jag fått höra av instruktörer. Rätt tuff men samtidigt extremt mjuk och känslig. (svårt att förklara) Extremt lik sin far som ung fick jag höra av uppfödaren. Tyvärr bor uppfödaren i Norge, annars hade jag utan tvekan vallat hos henne mer för att få tips och råd. Vad tycker ni jag ska göra? Jag funderar på att gå en privatlektion för att få lite inspiration att "komma igen". Men jag tvekar hela tiden... Har ni några instruktörer att rekommendera? (kan tänka mig åka i princip från allt mellan värmland - Skåne) ## Comment 1 Author: vallhund Ylva B Holgersson? Finns i Boråstrakten. Hon hjälpte mig få ordning på Fähunden när han var ung, en mycket komplex hund där de NZ generna spökade. ## Comment 2 Author: [Borttaget] För det första vill jag bara säga att du är absolut inte ensam, och det är helt naturligt att både inlärningen och motivationen går i vågor när man börjar med en helt ny gren!! Vallning är **skitsvårt**, i vanliga grenar är det bara förare och hund att ta hänsyn till, och redan det är svårt. I vallningen är det helt plötsligt inte bara ni två, utan även vallningsdjuren och allt vad de för med sig i form av oberäknelighet mm. Att ta hjälp av en instruktör eller leta upp en träningskompis som delar din hundfilosofi och som gärna ligger bara ett par snäpp längre i utbildningen tror jag är guld värt. Att få vända och vrida på saker, torrvalla vid köksbordet med en stor mugg the och höra andras erfarenheter, gå igenom allt i huvudet innan man går ner i fårhagen, det har gjort underverk för mig under min inskolningstid. Nu vet inte jag vad du har för linjer i din hund, inte vilka instruktörer du gått för eller vad du har för filosofi och upplägg i din övriga hundträning, men för mig har det gjort stor nytta att faktiskt föra in lite mer brukstänk i vallningen, på så vis att jag är skitnoga med att: A: A**lltid lägga upp varje övning på ett sådant sätt att hunden och jag tillsammans kommer att klara av den, utan att hunden blir frustrerad eller går upp i stress.** Precis som vid all annan inlärning så är det de lyckade momenten som är effektivast ur inlärningssynpunkt. Korrigeringar ger inte inlärning, de avbryter bara beteenden! (Jag går inte ut och sätter hunden i lägen där den känner att den ensam har ansvaret - fokus i grundträningen ska hela tiden ligga på att vi två tillsammans har stenkoll på djuren!) B: **För en nogrann träningsdagbok!** Skriv ner vilka andra aktiviteter ni gjort innan vallningen. Utvärdera och se om det avspeglas bland fåren - kanske behöver din hund en rejäl cykeltur, ett härligt shejpingpass eller en stunds avslappnande massage precis innan vallningen för att orka ta in all information som blir bland fåren? C: **Lägg upp en överskådlig träningsplan. Både på kort och lång sikt.** Innan jag går in i fårhagen så går jag mentalt igenom exakt vilka mål jag har med dagens övning, vad övningen handlar om rent inlärningsmässigt för hunden och hur övningen kommer uppfattas av den. Vilka nya moment läggs till och hur kan jag anpassa övningen för att få in dem gradvis. D: **Anteckna!** Innan jag kliver in på passet skriver jag ner tre kriterier som jag ska ha fokus på i den övningen. Ofta är det bara ett eller två som rör hunden, de flesta handlar om mig som förare och min attityd eller positionering. Efter varje övning så skriver jag ned utfallet av kriterierna, vilka problem som uppstod, vad som gick bra och om jag var tvungen att ändra något under passets gång. Detta blir ett jättebra komplement till träningsdagboken och är väldigt roligt att gå tillbaka och läsa senare under utbildningen. E: **Visualisera.** Föreställ dig hur ett bra pass känns och ser ut. Måla upp en levande bild av detta i huvudet så ofta du bara kan. Hur ni går in i hagen som ett team, men slakt koppel och fokus på varandra. Hur hunden har fin stadga i sitt stopp och är lugn och avslappnad i sina rörelser mot fåren. Hur DU är avlsppnad och rör dig säkert och med god timing. Repetera så mycket du kan, så ofta du bara får en chans! Jag är absolut inte instruktör, men jag har hållit på väldigt aktivt i några år och har jobbat som dräng med mina hundar i ett par år. Du är jättevälkommen hit på en fika för lite vallningsprat om du vill! ## Comment 3 Author: sagaindia Du är inte ensam! Jag vet precis vad du går igenom! Har min första BC och vallningen har kostat mig både svett och tårar. Har grinat mer än en gång kan jag säga. Jag tänkte tom att jag skulle omplacera India bara pga vallningen, för att slippa den helt enkelt. Jag brukade säga att hunden har tänt men inte matten. Så illa var det för mig. För mig blev det annorlunda när jag skaffade egna får och kunde träna hemma i lugn och ro. Det var där vi fanna varandra i vallningen, India och jag. Visst är det viktigt med kurser och privatlektioner men självkänslan i vallningen har jag byggt upp hemma. Nu har vi ett härligt samarbete hemmavid och vi har klarat VP på första försöket. Vallningen är rolig nu och jag funderar på att köra IK1 i vår. Tror mig, jag är ingen naturbegåvning på vallning.........kan jag så kan du! Lycka till! ## Comment 4 Author: Ronja06 Åh tack så hemskt mycket för alla tips! Kom nyligen hem från en lång resa och jag kan säga att denna paus från hunderiet redan fått mig på bättre tankar. Släppt det dåliga och är peppad på att starta om på nytt! Vi ska ta tag i detta! Otroligt taggad!! ## Comment 5 Author: Ronja06 Nu har vi börjat med vallningen igen, och nu blir det åter igen vallning ett par gånger i veckan. Börjar om från början. Yim fick jobba i 25:an idag, bara latja runt utan några krav eller stopp direkt. Nästa pass ska vi ha lite mer upplägg för att se hur vi ska jobba vidare. Så glad! Observera att det är hela 2 månader sedan Yim fick se får senast! Må tro att jag blev glad att han skötte sig så bra ändå!