Min förra Tervuerenvalp fick ett epilepsi anfall när hon var drygt 8 veckor, var inte där just då men hon ramlade ihop på backen och började skaka osv. Hon avlivades samma dag.

Vår gamla blandras (foxterrier/smålandsstövare) fick ett anfall när han var ute och jagade. Det var det enda anfallet han fick på hela sitt 14,5 år långa liv…

Sen hade vi en katt som hade epilepsi. Hon fick antagligen ifrån ett infekterat fästingbett som kattunge/ung katt. Det hände att hon fick anfall när hon låg uppe på loftet och trillade ner i huvudet på pappa. En annan gång trillade hon ner i gödselbrunnen, så vi fick fiska upp henne.

#1: Får jag fråga hur det kom sig att hon blev avlivad?

Hon föddes några min efter den 4 valpen, och har alltså legat i samma "påse" som den 4 valpen och inte fått näring osv, i början var hon lik de andra valparna men sen så såg man tydligt att hon inte var lika utveckad som de andra valparna.

Vetrinärer fick en större chock när han såg att valpen levde än att den hade fått ett anfall.  Uppfödaren hade stödmatat valpen under hennes veckor, vetrinärer sa att det var bäst för kraken att få somna in eftersom den kunna bli en problemhund när den blev äldre. Vet faktist inte varför.

En frisk valp, 4 veckor har jag för mig.

Och den sjuka som avlivades, lika gammal som valpen åvanför.