jag kan ju svara först då :)

jag kom i kontakt med border collie för kanske 6 år sedan, och gillade då inte rasen alls. hjälpte till på en gård där de hade en massa arbetande bc och fick se hur duktiga de var och hur mkt de trivdes med sitt jobb. när jag lärt känna hundarna så fick jag prova att valla och jag var fast.

min kärlek till rasen växte i en rasande fart och jag insåg att jag ville ha en arbetande bc som skulle bli min vän och arbetskamrat. men just då hade jag inge möjlighet att ha en bc då jag anser att de ska få valla och vill man inte det ska man ingen bc ha!

men efter 4½ år vallande med andras hundar så flyttade jag hemifrån och hade plötsligt möjlighet att ha en bc! sagt och gjort, jag ringde direkt till den jag känner bäst inom vallvärlden och frågade om hon visste någon som hade en hund de inte längre vill ha då jag ville kunna börja jobba på en gång. och hon hade precis hämtat en tik som inte var önskad längre. så samma vecka åkte jag iväg och hämtade min första egna bc! så nu, 1½ år senare så har vi två bc och valpen ska vi ta valpar på sen när hon är tillräckligt gammal och har tillräckligt med meriter.

Det var faktiskt en ren slump att Schäfer blev Min ras. Detta då jag och min pojkvän tog oss ann en 6 årig omplacering, som var en renrasig Schäferhane.
Trots att han var helvetet själv i början (!!!) så vågar jag faktiskt påstå att Han är en grymt bra representant för sin ras!
Och det är inte ofta jag säger något sådant, då jag är väldigt kritisk och ser objektivt på allt.

Det som är det roligaste är att jag faktiskt hatade Schäferhundar innan jag blev med en själv!

Det är helt sant, av någon anledning så spottade och fräste jag åt rasen under många år.
Men ja, då Iko kom in i våra liv så blev det en tvärvändning. Jag fick dessutom upp ögonen för hundsporten på Allvar och då kom hjulet i rullning för allt vad ett sant hundliv innebär.

Idag så älskar jag rasen av hela hjärtat och jag verkligen Brinner för den!
Vad det föll på är rasens fantastiska egenskaper. Det passar mig som handen i handsken, det är en mångsidig hund med ett härligt stabilt temerament och den typ av Will to please som jag älskar och vill ha. Att äga en Schäfer är som att läsa en öppen bok.
Att den Dessutom är nåt så fantastiskt vacker gör inte saken sämre.

Idag så sitter jag med 2 schäferhundar, den ursprunglige är fortfarande kvar, hela 11 år gammal. Den 3:e är redan planerad inom en snar framtid.

Jag intresserar mig även mkt i rasens utveckling och tycker att det är väldigt tragiskt att en viss typ av avel av rasen gått käpprätt åt helvete, samt att alldeles för många skaffar sig en Schäfer utan att veta vad det verkligen innebär. Det är trots allt en arbetande brukshund.

Jag är fast och det kommer krävas MYCKET till för att jag ska nedgradera mig till en annan ras, även om jag håller andra raser kärt, men inte såsom Schäfern på långa vägar.

*Min 2 åriga hanne på bild*

Han var fin. Även om jag inte skulle kalla det att nedgradera sig om man byter från schäfer . Passar inte schäfer för någon så kanske det är en uppgradering man gör .

I alla fall. Jag har två lapska vallhundar. Den äldsta var min systers till alldeles nyligen och det är den tiken som fick mig att vilja ha en jag med. Jag hade innan dess en blandras (Norsk buhund och finsk lapphund) och kom genom henne i kontakt med både rasen och rasklubben (och fick min syster att köpa en ) . Många års planering var det. Jag är nöjd med rasen men vill gärna ha något mer och kommer därför köpa mig en kelpie nästa gång. Om Kiwi, den yngre tiken någonsin blir bra (hon är "mystisk" sjuk) så vill jag träna/tävla agility men det är nog ett önsketänkande. Nu är det kantarellhund och spårhund hon får bli i stället.

När jag kände att jag var redo för en bruksras så var det bara det svåraste som återstod, att välja ras. Ville ha en ras som kan konkurrera i lydnad, bruks och agility. Var inne på Kelpie, ACD, Aussie och beglarna, inte border då jag inte planerat att valla. Aussie och Kelpie ströks ganska fort från listan pga av många anledningar, ACD är en ras som jag inte kan se mig själv med efter x antal besök hos uppfödare, då återstod Belgarna, då stod det mellan Malle och Terv, blev tillsist en Terv från Mallelinjer. (bruksterv såklart)

Tog mig dock länge att hitta rätt föräldrar djur, många MH'n och Korningar som skulle läsas igenom, många att hälsa på (då man ändå kan känna att det inte är 'rätt' även om hunden är korad osv)

Men nu är han här, 10 v gammal och jag kan inte vara mer nöjd.

När min 6:e BC började komma upp i åren var det dags att tänka på återväxten.

Då jag inte har tamdjur längre så var BC utesluten, velade bland en massa raser men fastnade för Berger des Pyrénées à face rase.

Den kombination jag ville ha valp ur fick bara en dödfödd valp, så det var bara att vänta på nästa, som jag inte ens visste när det skulle bli parning. Så i Augusti förra året så trillade en importerad unghane ner i mitt knä.

Tillägg, han är numera ensamhund då min BC kille fick tas bort pga Malignt Lymfom.

Har BC av slump egentligen.
Det var min bror som promt skulle ha en hund och det skulle vara en BC! Jag tyckte inte alls om hundar men fäste mig enormt vid henne och det var redan från början jag som tog ut henne och tränade med henne och så vidare. Nu kan jag inte tänka mig att inte ha hund och verkligen inte att inte ha en BC. Med anledning av min brorsas oförmåga att ta hand om sin hund är det alltså jag som tagit över henne.

Hon vallar inte, hon har träffat några får några gånger men eftersom hon inte är tränad i vallning vet hon inte vad hon håller på med utan bara skäller på fåren och jagar dem runt, runt. Varken hon, hennes föräldrar eller hennes föräldrars föräldrar har vallat. Ibland kan man se BC som är totalt uppstressade och ska jaga löv, bilar och så vidare men min lilla gris är totalt ointresserad av sånt. Däremot är hon extremt känslig för nya flockmedlemmar, om än tillfälliga.

Min nästa hund blir en Kelpie tack vare att den är så allround i ett lagom format. Att det är en snygg hund hindrar ju inte heller.  Det är brukskennlar jag kollar in.

Är uppvuxen med schäfer så jag vill testa en innan jag ev letar vidare. Det kommer att vara av brukslinjer och vi kommer att köra lydnad och bruks.

Vi valde BC först pga. agilityintresset, en smidig largehund men fastnade så även i vallträsket. :)
Däremot har våran tik (första border collien) lika mycket djurkänsla och vallning i sig som en pitbull så nästkommande två BC's fick bli efter rena vall-linjer.

Och ska man valla så vill man ju ha det mest kompletta - en Border Collie. ;)

Jag är en stolt ägare till en Lancashire heeler (kofösare) och en shetland sheepdog. Sheltien är absolut en ras jag kan tänka mig igen, men just nu ligger planerna på att nästa hund blir en aussie, då jag är intresserad av bruks och mera lydnad.

Anledningen till att det blev sheltie (heelern är mammas hund) var att jag ville ha en liten, arbetsglad hund som var med på allt, och jag fick det och så mycket mer!

#3

Tack.

Jag talade såklart enbart för mig själv i mitt inlägg. Alltså ska det mkt till för att Jag ska nedgradera mig till en annan ras.
Vad andra gör spelar inte mig ngn roll.