Hehe jo jag känner igen mig själv i mina hundar, speciellt Ixxi. Introvert, tystlåten, vill inte vara besvär. Håröm, tovar lätt, älskar godis och skogspromenader. Frodo delar mitt kelbehov. *S* Digger känner jag mig inte igen i men han är ju ursprungligen Mikes hund. Apache är en helt annan nivå. Han är nog vad jag VILL vara. Bättre arbetsmoral, lycklig oavsett vad och han är min arbetspartner. Vi jobbar inte på korna som det var tänkt men han är en helt otrolig hund.

#1 Haha, sånt är så charmigt! Och vad kul att Apache blev sån, lite gulligt det med kan jag tycka att han vill vara det bästa för dig kanske man kan säga 😃

Själv har vi bara fått envisa och otroligt bortskämda hundar här borta. Bortskämda blir alla våra djur och det vet de om så väl! Tar jag med Storm till affären så brukar hon alltid hitta nåt godis/nån leksak hon vill ha, och då får jag köpa det för att jag inte klarar säga nej! Sen envisa är vi alla i familjen, Eurasiern älskar att ligga i soffan och ställer sig och blänger på en tills man flyttar på sig om någon annan är där, främling eller ej 😂 Annars är han rätt reserverad och håller sig bara till familjen, vilket nog stämmer in på oss också då vi inte brukar ta hem så mycket gäster eller så ;) Och KRÄSEN är ju bara förnamnet på Eurasiern! Det har han nog fått från mig, han har sett mig vägra äta alldeles för mycket konstiga saker skulle jag tro 😂

Haha men gud det låter som Ixxi! Hon säger Mmmrrrhhh… tills jag lyfter upp henne i sängen. 😇 Och mycket kräsen med maten även om det var värre som yngre. 

Apache är envis om han inte vill gå in i huset eller inte vill bli tvättad eller liknande annars är han så gott som tvärtom. Frodo var envis på inkallningen med det gick över. Jag lovade Mike en ny pekingese efter Digger (Digger är ändå hans hund så blir såklart hans val) och jag är lite nervös över hur illa den kommer vara i tonårstiden. 😮 

Så har vi ju åsnan…. *S*

Kan verkligen inte förstå hur folk säger att djur "bara" är djur, deras personligheter är ju så tydliga och de är ju avbilder av oss själva i många fall 😂

Det måste vara roligt med en åsna, tycker de är så underbara! En get och en åsna har jag alltid velat ha 😇

Ja jag kommer nog aldrig leva utan en åsna så länge jag har plats, tid, ork och råd. :) Jag ville ha getter men min allergi reagerade rätt illa när jag kelade med getter på petting zoo så det gick inte. Min allergi är lite som att mata en treåring, är inte allt som går men när det går blir man förvånad. *S*

Mina hundar är snarare min totala motsats. De är översociala, älskar att vara i centrum, arbetsnarkomaner med hur mycket energi som helst. Dessutom älskar de lera och gyttjepölar..  Jag är inte speciellt social (mer en ensamvarg), hatar att stå i centrum (anledningen till att vi inte kommit ut på tävlingsbanorna ännu), är inget fan av regn/lera/gyttjepölar (har inga problem med att bli skitig men jag skitar inte ner mig bara för att bli skitig) och jag är väldigt morgontrött.. 😃

#5 Åh, kan förstå att det är jobbigt med allergi, kan inte vara kul alls 😮

#6 Haha, vad lustigt, men kul! De kanske ville vara din motsats så att ni kan komplettera varandra 😉

#7 Nej det ställer till det ibland. Fick höra från Mike att han vill skaffa får eller getter på lease för att bli av med sly. Bättre allergi än besprutning så får se om det blir nåt av det i vår eller nåt. 🤔

#8 Får hoppas att det inte blir jättehemskt då med allergin iallafall! 😮Men kul annars med får/getter såklart!

Ja får se om det blir verklighet. :) Nu blev det lite off topic men.. 😇

Mina lärare säger att jag och Flynn är för lika.. Båda är lättstressade, har kontrollbehov, hög aktivitet och svårt att koppla av.. Dålig kombination.

#11 Ni kommer säkert växa mycket av varandra med tiden. :)

#12 Han är valpig och omogen fortfarande och har absolut inte växt klart mentalt än och jag skulle tro att mycket kommer med åldern, men just att vi drar upp varandra i aktivitet så har passivitetsträningen blivit oerhört svår :/

#13 Det kommer. :) Ibland måste dom komma ned från månen innan man kan jorda dom. :)

#13  tyvärr inte alltid :) Jag väntar fortfarande på att min 6 åriga tik ska lite lugna ner sej, för valpar, sterilisering och ålder har hittills inte haft någon nämnvärd effekt…

#15 Gissar att din blivit kastrerad o inte steriliserad. Vilken effekt trodde du att ingreppet skulle vara o vid vilken ålder gjordes det?

Husse och vår terrier är ganska lika utseendemässigt är det många som tycker, lockiga och skäggiga båda två 😃 (sitter vid fel dator så har ingen bild på dem)

Personlighetsmässigt så är nog jag  och Hero mer lika, eftertänksamma, lugna och allmänt crazy när man är trött och frustrerad 🤪

#16: joo, kastrering. Effekten jag önskade var att hon inte skulle löpa mera, hon löpte nämligen 3x i året. Sista sista tiden hon  hade kvar sin fruksamhet löpte hon i oktober -11, i december -11 föddes 1a valpkullen, i april -12 kom första löpet efteråt, andra i juli och sista i sept-okt, då hon parades igen. Hon fick inte kastreras inom 4 månader efter vaplarna, men när hon gjorde det visade hon tydliga tecken på att snart börja löpa igen.

Men jag hade kanske lite tänkt att hon skulle bli lite mera lugn - lat av sej. Kastrerades vid 5,5 års ålder. En hanhund jag hade blev lat från att ha varit riktigt vild, kastrerades vid 2 års åldern. Inom en månad var det som en annan hund. Men så har jag en kompis vars vuxna tik kastrerades och hon blev livlig, från att ha varit ganska intetsägande.

#18 Varför para en tik med så långa, besvärliga löp som dessutom löper 3 ggr/år?

Inte var de speciellt långa eller besvärliga, bara ofta förekommande. Uppfödaren tyckte det var bra hund annars, förutom att hon gav möjligheter att göra valpar när som helst på året? Behöll en tikvalp för att kunna fortsätta på den linjen…