Rasstandard Australian Kelpie
Grupp 1 FCI-nummer 293 Originalstandard 1989-09-11 FCI-Standard 1997-04-21; engelska SKKs Standardkommitté 2001-09-26, ändrad 2006-08-21 Ursprungsland/ hemland: Australien Användningsområde: Vallhund FCI-Klassifikation: Grupp 1, sektion 1 Med arbetsprov
Bakgrund/ändamål: Australian kelpie härstammar från olika typer av vallhundar, som
engelsmän och skottar medförde och importerade till Australien
under 1800-talets första hälft. Av dessa vallhundar formades så
småningom en typ av hund som kom att bli en oersättlig hjälpreda
för fårfarmarna med sina hjordar om flera tusen djur.
Kelpien blev känd som en outtröttlig vallare, lika användbar på
de öppna slätterna som i de trånga fållorna, där det krävdes en
tuff hund för att klara av de tätt sammanpackade fåren.
Rasnamnet fick kelpien efter en berömd vallhund under 1870-
talet som hette King's Kelpie. Den första standarden för rasen
skrevs 1902 då man fortfarande avlade enbart på vallningsförmågan
och modellen alltså var en funktionell, arbetande hund.
Sedan dess har bara smärre förändringar gjorts i standarden och
fotografier av King's Kelpie visar att typen fortfarande är sig lik.
I Australien är kelpien alltjämt en oumbärlig medhjälpare på
fårfarmerna.
Helhetsintryck: Helhetsintrycket skall vara en smidig, livlig hund av hög klass,
som visar hård muskelkondition kombinerad med stor smidighet
i lemmarna och som ger intryck av förmåga till outtröttligt
arbete. Den skall vara fri från varje antydan till spinkighet. Den
skall ha en naturlig instinkt och fallenhet för att valla får, både på
öppen ostängslad mark och i inhägnade fållor. Varje felaktighet i
byggnad eller temperament som är främmande för en arbetande
vallhund måste anses som otypisk.
Viktiga måttförhållanden: Kroppslängden, mätt från bröstbensspets till sittbensknöl, skall förhålla sig till mankhöjden som 10 till 9.
Uppförande/karaktär: Kelpien är en utomordentligt uppmärksam, pigg och i hög grad
intelligent hund med ett milt, fogligt lynne och en nästan outtömlig
energi och en påfallande lojalitet och plikttrogenhet.
Typiskt för rasen är dess välvilliga inställning till människor och
dess läraktighet, vakenhet och samarbetsförmåga.
En kelpie är mycket arbetsvillig och trivs bäst när den får någon
uppgift att lösa.
Huvud: Huvudet skall stå i proportion till hundens storlek. Huvudets allmänna
form och kontur skall ge ett ganska rävlikt intryck, vilket
mildras av de mandelformade ögonen.
Skallparti Skallen skall vara en aning rundad och bred mellan öronen.
Pannans profil skall vara rak.
Stop Stopet skall vara markerat.
Nostryffel Färgen på nostryffeln skall överensstämma med pälsfärgen.
Nosparti Nosen skall helst vara en aning kortare än skallen. Nospartiet skall
vara fint utmejslat och markerat.
Läppar Läpparna skall vara torra och ligga väl an.
Käkar/tänder Saxbett med starka, sunda och regelbundna tänder.
Kinder Kinderna skall varken vara grova eller utstående, men rundade
mot nospartiet.
Ögon Ögonen skall vara mandelformade, av medelstorlek, klart markerade
i vrårna och visa ett intelligent och ivrigt uttryck. Färgen på
ögonen skall vara brun, och harmoniera med färgen på pälsen. På
blå hundar är ljusare ögonfärg tillåten.
Öron Öronen skall vara av medelstorlek, upprättstående och avsmalnande
till en skarp spets i toppen. Själva örat skall vara tunt men
starkt vid basen. Öronen skall vara brett ansatta på hjässan, luta
utåt och vara lätt rundade i ytterkanten. Insidan av örat skall vara
väl behårad.
Hals: Halsen skall vara medellång, stark, lätt välvd och gradvis övergå
i skulderpartiet. Den skall vara fri från löst halsskinn och ha en
någorlunda kraftig krage.
Kropp:
Överlinje Överlinjen skall vara fast och jämn.
Ländparti Ländpartiet skall vara starkt och muskulöst och flankerna skall ha
gott djup.
Kors Korset skall vara ganska långt och sluttande.
Bröstkorg Bröstkorgen skall vara djup snarare än vid, med väl välvda revben.
Svans I vila skall svansen hänga i en mycket lätt båge. Under rörelse
eller upphetsning får den höjas, men under inga omständigheter
får någon del av svansen bäras in över ryggen. Svansen skall vara
ansatt så att den jämnt övergår till det sluttande korset och den
skall räcka ungefär till hasen.
Extremiteter:
Framställ: Frambenen skall vara muskulösa med stark men elegant benstomme. Sedda framifrån skall de vara raka och parallella.
Skulderblad Skuldrorna skall vara torra, muskulösa och väl sluttande med
skulderbladen tätt ansatta vid manken.
Överarm Överarmen skall bilda en korrekt vinkel mot skulderbladet.
Armbåge Armbågarna får varken vara inåt- eller utåtvridna.
Mellanhand Mellanhanden skall sedd från sidan ha en lätt lutning för att
säkerställa smidigheten i rörelserna och förmågan att vända snabbt.
Framtassar Framtassarna skall vara runda, starka med tjocka trampdynor
och väl slutna med väl välvda tår och starka, korta klor.
Bakställ: Bakdelen skall vara bred och stark. Bakbenen skall sedda bakifrån,
från hasorna till tassarna, vara raka och parallella och varken vara för brett eller för trångt ställda.
Knäled Knäleden skall vara väl vinklad.
Has Hasorna skall vara låga.
Baktassar Baktassarna som framtassarna.
Rörelser: För att uppnå den nästan obegränsade uthållighet som krävs av en
arbetande fårhund på vidsträckta marker måste kelpien vara absolut
sund, både i byggnad och i rörelser. Varje tendens till
kohasighet, hjulbenthet, styltighet, lösa bogar, bundna, nystande
eller paddlande rörelser är ett allvarligt fel. Rörelserna skall vara
fria och outtröttliga och hunden måste ha förmåga att vända
plötsligt i hög fart. I trav närmar sig tassarna varandra allt eftersom
tempot ökar, men när hunden står stilla skall benen vara
parallellt ställda.
Päls:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara dubbel med kort, tät underull. Täckhåret skall
vara tätt, rakt, hårt och ligga utefter kroppen så att det står emot
regn. Under bålen skall pälsen vara längre och på baksidan av
låren bilda måttliga byxor. På huvudet (inklusive insidan av örat),
benens framsidor och på tassarna skall pälsen vara kort. På halsen
skall den vara längre och tjockare och bilda en krage. Svansen
skall vara borstigt behårad. I genomsnitt skall pälsen på kroppen
vara från 2 till 3 cm lång. En päls som är för lång eller för kort är
fel.
Färg: Svart, svart med tanteckning, leverröd, leverröd med tanteckning,
fawn, leverbrun eller blå.
Storlek/vikt:
Mankhöjd: Hanhund: 46-51 cm
Tik: 43-48 cm
Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg
eler om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka
dess hälsa och sundhet
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.
Bilder av Alex
__________________________________________________________________
Love my Kelpie!