2009-04-07 20:03 #0 av: HarrietKiara

Ursprungsland/hemland: Storbritannien Användningsområde: Vallhund, sällskapshund FCI-Klassifikation: Grupp 1, sektion 1

 

Bakgrund/ändamål: Bearded collie är förmodligen en av Storbritanniens äldsta

vallhundsraser. Tyvärr finns inte mycket dokumentation om rasens

tidiga bakgrund men man vet att på 1600- och 1700-talen

drev bearded collies boskap från skotska höglandet ner till södra

Skottland och England, där boskapen såldes på marknader.

Bearded collie var en ren vallhund som föddes upp för sina

bruksegenskaper, inte för sitt utseende, och baserades troligtvis

på inhemska långhåriga vallhundar korsade med bl a polska

vallhundar. Den första rasstandarden publicerades i Edinburgh

1912 men var mer en arbetsbeskrivning än en exteriörstandard.

Rasklubben erkändes 1955 av engelska kennelklubben. Bearded

collie används fortfarande som vallhund men har framför allt

kommit att bli en uppskattad sällskapshund långt utanför hemlandets

gränser. Bearded collie kom till Sverige redan 1960.

Helhetsintryck: Bearded collie skall vara en torr, stram och rörlig hund. Kroppslängden

skall, mätt från bröstbensknapp till sittbensknöl, vara

större än mankhöjden, i proportionerna 5:4. Tikar får vara något

längre. Trots den kraftiga kroppsbyggnaden får bearded collie

inte verka alltför tung, utan skall ge ett ganska luftigt intryck.

Typiskt för rasen är de klara ögonen med det forskande uttrycket.

Uppförande/Karaktär: Bearded collie skall vara vaken, livlig, aktiv och ha gott självförtroende.

Den skall vara en mentalt stabil och intelligent vallhund,

utan några tecken på nervositet eller aggressivitet.

Huvud: Huvudet skall vara i proportion till hundens storlek.

Skallparti: Skallen skall vara bred, flat och kvadratisk med gott utrymme för

hjärnan. Avståndet mellan stop och nackknöl skall vara lika stort

som bredden mellan öronens ansättning.

Stop: Stopet skall vara måttligt markerat.

Nostryffel/Läppar: Nostryffeln skall vara stor och kvadratisk. I allmänhet är den svart

men harmonierar vanligen med pälsfärgen hos blå och bruna

hundar. Tryffeln skall vara enfärgad utan prickar eller fläckar.

Nosparti:Nospartiet skall vara kraftigt och lika långt som avståndet mellan

stop och nackknöl.

Läppar: Läpparna skall vara enfärgade i harmoni med pälsens färg, utan

prickar eller fläckar.

Käkar/Tänder: Käkarna skall vara starka med stora, vita tänder. Ett perfekt, regelbundet

och fulltandat saxbett föredras. Tångbett tolereras men är inte önskvärt.

Ögon: Ögonen skall vara stora men inte utstående. De skall sitta brett

isär och ha ett milt och tillgivet uttryck. Ögonens färg skall harmoniera

med pälsfärgen. Ögonkanterna skall vara enfärgade i

harmoni med pälsens färg. Pälsen skall bilda ögonbryn som skall

spreta uppåt och framåt men inte vara så långa att de döljer

ögonen.

Öron: Öronen skall vara medelstora hängöron. När hunden lystrar lyfts

öronen vid basen så de är i nivå med, men inte ovanför, skallens

högsta punkt, vilket skenbart gör skallen ännu bredare.

Hals: Halsen skall vara medellång, muskulös och lätt välvd.

Kropp:

Rygglinje: yggens längd skall huvudsakligen utgöras av bröstkorgens längd

och inte av ländpartiet.

Rygg: Ryggen skall vara plan.

Ländparti: Ländpartiet skall vara starkt.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda men inte rundade

revben och ge gott om plats för hjärta och lungor.

Svans: Svansen skall vara lågt ansatt, utan knyck eller knorr, och täckt av

rikligt med päls. Svansspetsen skall nå minst ner till hälbenet. I

stående och gående skall svansen bäras hängande med uppåtböjd

spets, men när hunden rör sig snabbt får svansen bäras helt

utsträckt. Den får dock aldrig bäras över ryggen.

Extremiteter:

Framställ: Frambenen skall vara raka och parallella med god benstomme.

De skall vara helt täckta med lång, litet raggig päls.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara fjädrande men inte veka.

Framtassar: Framtassarna skall vara ovala med tjocka trampdynor. Tårna skall

vara välvda och samlade samt väl täckta med päls, även mellan

tramdynorna.

Bakställ: Bakbenen skall vara muskulösa och välvinklade.

Knäled: Knälederna skall vara välvinklade.

Underben: Underbenen skall vara välutvecklade.

Has: Hasorna skall vara lågt ansatta och ställda i rät vinkel mot marken.

När hunden står normalt skall hasen vara placerad strax

bakom en tänkt vertikal linje från sittbensknölen.

Baktassar: Baktassar, se framtassar.

Rörelser: Det långa, vägvinnande steget skall vara mjukt, flytande och väl

täcka mark med ett minimum av ansträngning.

Päls:

Pälsstruktur: Pälsen skall vara dubbel. Underullen skall vara mjuk, ullig och

tät. Täckhåret skall vara strävt, kraftigt, långt och litet raggigt,

men inte ulligt eller lockigt. Lätt vågig päls är dock tillåtet. Hårremmens

längd och täthet skall vara tillräcklig för att ge skydd mot

väder och vind och framhäva hundens konturer, men pälsen får

inte vara så riklig att hundens naturliga linjer döljs. Pälsen får

aldrig trimmas. Nosryggen skall vara sparsamt täckt med päls

som skall vara något längre på nospartiets sidor så att den precis

täcker läpparna. Från kinderna, underläppen och under hakan

skall pälsen öka i längd ned mot bringan och bilda det typiska

skägget.

Färg: Skiffergrått, rödaktigt fawn, svart, blått, alla nyanser av grått,

brunt och sandfärg, med eller utan vita tecken. När vitt förekommer

skall det finnas endast på nospartiet, som bläs på huvudet, på

svansspetsen, bringan, benen och tassarna. Om det vita bildar

krage får vita hårstrån inte växa bakom skuldran. Vitt får inte

heller förekomma ovanför hasorna på bakbenens utsidor. Lätt

tanteckning accepteras på ögonbrynen, på öronens insida, på

kinderna, under svansroten och på benen i övergången mellan

det vita och grundfärgen.

Storlek/vikt:

Mankhöjd: Idealhöjd för hanhund är 53-56 cm, för tik 51-53 cm.

Hundarnas allmänna kvalitet och proportioner skall tillmätas större

betydelse än mankhöjden. Överdrivna avvikelser från ovan angivna

idealhöjder skall dock inte uppmuntras.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande

till graden av avvikelse.

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg

eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka

dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och

normalt belägna i pungen.