Rasstandard Australian Shepherd
Ursprungsland/hemland: USA Användningsområde: Vall-, boskaps- och vakthund FCI-Klassifikation: Grupp 1, sektion 1
!H[1].jpg
Bild lånad av Cerrolyn. Tack!
Bakgrund/ändamål: Trots rasnamnet är australian shepherd inte en australisk ras utan
den har utvecklats i USA. Rasnamnet härrör från att man förknippade
rasen med de baskiska herdar som kom från Australien till
USA under 1800-talet. Rasens popularitet steg stadigt efter andra
världskriget genom det stora intresse för västernridning, som
spred sig till allmänheten via rodeo, hästuppvisningar, filmer och
TV-shower.
Australian shepherds mångsidighet, lättlärdhet och utpräglade
vallningsinstinkt har gjort den mycket användbar på amerikanska
farmer och rancher. De amerikanska får- och boskapsuppfödarna
fortsatte utvecklingen av rasen varvid man bevarade dess mångsidighet,
skarpa intelligens, utpräglade vallningsinstinkter och det
iögonfallande utseende som ursprungligen vann beundran.
Helhetsintryck: Rasen skall vara välbalanserad, något längre än hög, medelstor
och medelkraftig. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en
maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall
ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Färgerna är
många och färgteckningen mycket individuell. Rasen skall vara
uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan
att vara klumpig. Pälsen är medellång och måttligt grov. Rasen
kan ha kuperad eller naturlig stubbsvans.
Viktiga måttförhållanden: Mätt från bröstbenet till bakdelen av låret och från manken till
marken skall australian shepherd vara något längre än hög.
Uppförande/karaktär: Rasen är en intelligent brukshund med utpräglade vall- och vaktinstinkter.
Den skall vara en trogen kamrat och tåla att arbeta en
hel dag. Den skall ha ett jämnt humör, vara vänlig och sällan
grälsjuk. Den kan vara något reserverad mot främlingar.
Huvud: Huvudet skall vara välskuret, kraftigt och torrt. Storleken skall stå
i proportion till kroppen.
Skallparti: Sedda från sidan skall skallens och nospartiets plan vara parallella
och av samma längd eller med något längre skalle. Skallen skall
vara flat eller svagt välvd och nackknölen får vara svagt framträdande.
Skallen skall vara lika bred som den är lång.
Stop: Stopet skall vara måttligt och tydligt markerat.
Nostryffel/Läppar: Nostryffeln och läpparna skall hos blue merle och svarta hundar
ha svart pigment. Hos red merle och röda skall pigmentet på
nostryffel och läppar vara leverbrunt. På de melerade hundarna
är det tillåtet med små opigmenterade fläckar på nostryffeln.
Dessa får dock inte överstiga 25% av nostryffelns storlek på hundar
över ett års ålder.
Nosparti: Nospartiet skall vara lika långt som, eller något kortare, än skallen.
Det skall avsmalna något från basen mot nostryffeln. Nosspetsen
skall vara avrundad.
Käkar/Tänder: Saxbett, men även tångbett accepteras. Tänderna skall vara fulltaliga,
starka och vita.
Ögon: Ögonfärgen kan vara brun, blå, bärnstensfärgad eller ha variationer
eller kombinationer av dessa färger, även fläckar och marmorering
tillåts. Ögonen skall vara mandelformade och varken
utstående eller insjunkna. Blue merle och svarta hundar skall ha
svarta ögonkanter. Red merle och röda hundar skall ha leverbruna
ögonkanter. Uttrycket skall vara uppmärksamt, intelligent
och alert. Blicken skall var intensiv men vänlig.
Öron: Öronen skall vara trekantiga, medelstora och måttligt tjocka. De
skall vara högt ansatta på skallen. När hunden är uppmärksam
bärs de vikta framåt eller efter skallens sidor, s k rosenöron.
Hals: Halsen skall vara kraftig och medellång med något välvd nacke.
Den skall vara väl ansatt i skulderpartiet.
Kropp: Ryggen skall vara plan och stark från manken till höftbensknölarna.
Rygglinje: Rygglinjen skall var stadig och plan även när hunden rör
sig i snabb trav.
Kors: Korset skall vara måttligt sluttande.
Framställ:
Bröstkorg: Bröstkorgen skall inte vara bred, men djup. Den djupaste punkten
skall nå till armbågen. Revbenen skall vara väl välvda och långa,
varken tunnformade eller platta.
Extremiteter:
Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans: Svansen skall vara rak. Den kuperade svansen får inte överstiga ca
10 cm längd. Medfödd stubbsvans förekommer.
FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989 ÄR SVANSKUPERING
FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara långa, flata, väl tillbakalagda och ganska tätt
ansatta vid manken.
Överarm: Överarmen skall vara ungefär lika långt som skulderbladet och
närmast bilda en rät vinkel mot detsamma.
Underarm: Frambenen skall vara lodrätt ställda, raka och starka. De synes
snarare vara ovala än runda.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara medellång och endast lätt vinklad. Sporrar
kan tas bort.
Framtassar: Tassarna skall vara ovala, kompakta, slutna och med väl välvda
tår. Trampdynorna skall vara tjocka och motståndskraftiga.
Bakställ: Bakställets bredd skall vara lika med bredden i fronten. Vinkeln
mellan bäckenben och lårben skall motsvara vinkeln mellan skuldra
och överarm, dvs vara ungefär rätvinklig.
Knäled: Knäleden skall vara väl vinklad.
Has: Haslederna skall vara måttligt vinklade.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara kort, lodrätt ställda och parallella sedda
bakifrån. Bakbenssporrar skall avlägsnas.
Baktassar: Som framtassarna.
Rörelser: Rörelserna skall vara fria, jämna och smidiga. Rasen skall visa
stor rörlighet och ha ett välbalanserat, vägvinnande steg. Benen
skall röra sig rakt och parallellt, när farten ökar närmar sig tassarna
kroppens mittlinje medan ryggen förblir fast och plan.
Rasen skall var mycket vig och snabbt kunna ändra riktning eller
rörelsemönster.
Päls:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara måttligt grov och vädertålig. Underullens kvantitet
varierar med klimatet. Pälsen skall vara rak eller vågig, medellång
på kroppen och måttligt längre i man och krage, vilka skall
vara mer framträdande hos han-hundar än tikar. Pälsen skall var
kort och slät på huvudet, öronen, på frambenens framsidor samt
på hasorna. På baksidan av frambenen och låren skall pälsen
bilda måttligt långa behäng.
Färg: Blue merle, svart, red merle,- röd, alla med eller utan vita tecken
och/eller tan-tecken. De olika färgerna har ingen inbördes rangordning.
Den opigmenterade hud, som ger vit krage, skall inte nå
längre bak än till manken. Vitt får förekomma på halsen, som del
av eller som hel krage, som bläs, på nospartiets nedre del samt på
bröst och ben. Det vita på huvudet skall inte dominera och ögonen
skall omges av färg och pigment. Mätt från en horisontal
linje vid armbågen får det vita från kroppens underdel nå högst
10 cm upp på buksidorna. Pälsfärgen hos merle hundar mörknar
vanligtvis med tilltagande ålder.
Storlek/vikt:
Mankhöjd: Hanhund 51-58 cm
Tik 46-53 cm
Hundens kvalitet är viktigare än ett exakt mankhöjdsmått.
Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
Allvarliga fel: - Alla tecken på skygghet och rädsla.
- Pigmentlösa fläckar på nostryffeln, vilka överstiger 25% av
nostryffelns storlek, på hundar som är över ett års ålder.
- Stånd- eller hängöron.
- Otypisk pälskvalitet.
Diskvalificerande fel: - Underbett. Överbett större än 3 mm. I ett för övrigt korrekt
bett skall de mellersta incisiver som inte möter i sax- eller
tångbett inte bedömas som underbett. Tänder som brutits
eller saknas på grund av olycksfall skall inte negativt påverka
bedömningen.
- Vita fläckar i det färgade partiet mellan manke och svans
samt på kroppens sidor från armbågarna till baksidan av bakbenen.
Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska
defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.
__________________________________________________________________
Love my Kelpie!