Raser

Rasstandard Belgisk vallhund

2009-05-20 23:39 #0 av: HarrietKiara

(Berger belge) FCI-nummer 15 Ursprungsland/hemland: Belgien

 

Användningsområde: Rasen är ursprungligen en vallhund, men är idag en brukshund

(för vakt, försvar, spår osv) och mångsidig tjänstehund liksom

familje-hund.

FCI-Klassifikation: Grupp 1, sektion 1, Med arbetsprov

Bakgrund/ändamål: Vid slutet av 1800-talet fanns i Belgien ett antal vallhundar av

skilda typer och olika pälsvarianter. En grupp ledd av professor A.

Reul från veterinärmedicinska högskolan i Cureghem bildades

för att bringa lite ordning och A. Reul kan anses vara den verklige

pionjären och grundaren av rasen.

Rasen antogs officiellt 1891-1897. År 1891 bildades en rasklubb

i Bryssel och samma år organiserade professor A. Reul en granskning

av 117 hundar i Cureghem, vilket gjorde det möjligt att

uppskatta numerären och att välja ut de bästa individerna. De

följande åren påbörjades ett avelsurval bl.a. genom att linjeavla

på vissa hanhundar.

År 1892 presenterade rasklubben en första mycket detaljerad

rasstandard. Bara en enda ras med tre pälsvarianter blev tillåten.

Då rasen var den vanlige mannens hund och därför utan status

var det först år 1901 som de första belgiska vallhundarna blev

registrerade hos den belgiska kennelklubben.

Under de följande åren föresatte sig uppfödarna att ena typen

och rätta till felen. Ungefär år 1910 hade den belgiska vallhundens

typ och temperament blivit befäst.

Frågan om olika varianter och tillåtna färger har orsakat många

schismer. Däremot har det som rör morfologin, temperamentet

och anlaget för arbete aldrig orsakat någon oenighet.

Helhetsintryck: Den belgiska vallhunden skall ha normala och harmoniska proportioner

och utstråla elegans och kraft. Den skall vara medelstor

med torr och stark muskulatur. Rasen skall vara kvadratisk, härdig,

rustad för utomhusvistelse oberoende av årstid och de klimatväxlingar

som är vanligt förekommande i Belgien. Med sina harmoniska proportioner och det stolt burna huvudet skall den

belgiska vallhunden ge ett intryck av elegant robusthet, vilket bör

vara ett utmärkande drag för en arbetande hund. När hunden

döms i stående skall den ställa sig i en naturlig position utan att

föraren rör hunden.

Viktiga måttförhållanden: Den belgiska vallhunden skall vara kvadratisk. Bröstkorgen skall

nå till armbågarna. Nospartiets längd skall motsvara eller något

överstiga huvudets halva längd.

Uppförande/karaktär: Rasen skall vara vaksam och aktiv, mycket livfull och alltid redo

till handling. Förutom sina medfödda anlag som vallhund har

rasen också värdefulla egenskaper, som gör den till en utmärkt

vakthund. Om så behövs, tvekar den inte att försvara sin husbonde.

Rasen förenar alla de egenskaper man kan önska av en

vall-, vakt-, skydds- och tjänstehund. Dess livliga och vakna temperament

och dess självsäkra sinne, utan någon rädsla eller aggressivitet,

skall avspeglas i kroppshållningen och det stolta och

uppmärksamma uttrycket i de gnistrande ögonen. Man skall ha

i åtanke "lugn" och "djärv" vid bedömning av rasen.

Huvud: Huvudet skall bäras högt. Det skall vara väl utmejslat, långt men

utan överdrift, ha raka linjer och vara torrt. Skallen och nospartiet

skall vara ungefär lika långa, men nospartiet kan vara något längre

vilket bidrar till det fulländade helhetsintrycket.

Skallparti: Skallen skall vara medelbred, i proportion till huvudets längd.

Pannan skall snarare vara flat än rundad. Pannfåran skall vara

föga framträdande. I profil skall skallens och nosryggens plan

vara parallella. Nackknölen skall vara föga markerad. Ögonbrynsbågarna

och okbågarna skall inte vara framträdande.

 

Stop: Stopet skall vara måttligt markerat.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart.

Nosparti: Nospartiet skall vara medellångt och gradvis avsmalnande mot

nosspetsen i form av en avlång kil. Området under ögonen skall

vara väl utmejslat. Nosryggen skall vara rak. I profil skall den

vara parallell med skallpartiets plan. Mungiporna skall vara väl

tillbakadragna, dvs när gapet hålls vidöppet skall mungiporna

vara stramt tillbakadragna.

Läppar: Läpparna skall vara tunna, väl åtliggande och välpigmenterade.

Käkar/Tänder: Rasen skall ha ett komplett, regelbundet och starkt saxbett med

vita och kraftiga tänder och välutvecklade käkar. Tångbett, som

föredras av herdarna, tolereras. Avsaknad av två P1:or tolereras.

M3 beaktas inte.

Kinder: Kinderna skall vara torra och flata, dock musklade.

Ögon: Ögonen skall vara medelstora, varken utstående eller insjunkna,

lätt mandelformade, snedställda och bruna, helst mörkbruna.

Ögonkanterna skall vara svarta. Blicken skall vara öppen, livlig,

klok och forskande.

Öron: Öronen skall vara högt ansatta, tämligen små, vara tydligt trekantiga

och styva med spetsiga toppar och vara rakt upprättstående

när hunden är uppmärksam. Öronbrosket skall vara väl avrundat

i basen.

Hals: Halsansättningen skall vara tydligt markerad. Halsen skall ha viss

längd, vara muskulös och bredare vid ansättningen i skulderpartiet.

Den bärs tämligen upprätt. Huden skall vara åtliggande.

Nacken skall vara lätt välvd.

Kropp: Kroppen skall vara kraftfull utan att vara tung. Kroppslängden

mätt från skulderleden till sittbensknölen skall vara ungefär densamma

som mankhöjden.

Överlinje: Ryggen och länden skall tillsammans bilda en rak överlinje.

Manke: Manken skall vara markerad.

Rygg: Ryggen skall vara fast, kort och välmusklad.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftigt, kort, tillräckligt brett och välmusklat.

Kors: Korset skall vara välmusklat och endast lätt sluttande. Det skall

vara tillräckligt brett, men utan överdrifter.

Bröstkorg: Framifrån sett skall bringan ha föga bredd, utan att vara trång.

Bröstkorgen skall i sin helhet inte vara för bred, men i stället ha

gott djup. Revbenen skall vara väl välvda i sin övre del.

Underlinje: Underlinjen skall vara lätt uppdragen i en harmonisk båge mot

buken, måttligt markerad, varken för djup eller för vinthundsaktig.

Svans: Svansen skall vara väl ansatt, kraftig vid ansättningen, medellång
och räcka minst till hasleden, helst längre. I stillastående bärs

svansen hängande med svansspetsen lätt böjd i nivå med hasen.

I rörelse bärs den högre, dock inte över rygglinjen, och böjningen

i svansspetsen accentueras, utan att svansen någonsin bärs

ringlad eller böjd åt sidan.

Extremiteter: Benstommen skall vara solid men inte grov. Muskulaturen skall

vara torr och stark.

Framställ: Frambenen skall från alla sidor sett vara lodrätt

ställda och framifrån sett absolut parallella.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara långa, snedställda och väl ansatta. De

skall bilda en tillräcklig vinkel mot överarmarna, idealiskt ca

110-115 grader.

Överarm: Överarmarna skall vara långa och tillräckligt snedställda.

Armbågar: Armbågarna skall vara fasta, varken lösa eller knipta

Underarm: Underarmarna skall vara långa och raka.

Handlov: Handlovarna skall vara mycket fasta och torra.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara starka och korta. De skall vara så lodrätt

ställda som möjligt eller endast aningen vinklade framåt.

Framtassar: Framtassarna skall vara runda, s.k. kattassar med välvda och väl

slutna tår. Trampdynorna skall vara tjocka och elastiska. Klorna

skall vara mörka och kraftiga.

Bakställ: Bakstället skall vara kraftfullt utan att verka tungt. Bakbenen skall

vara väl ställda. Sedda bakifrån skall de vara absolut parallella.

Lår: Låren skall vara medellånga, breda och mycket muskulösa.

Knäled: Knälederna skall vara belägna ungefär rakt under höftlederna

och vara normalt vinklade.

Underben: Underbenen skall vara medellånga, breda och muskulösa.

Has:  Haslederna skall vara måttligt vinklade och lågt ansatta. Hasorna

skall vara breda och muskulösa.

Mellanfot: Mellanfötterna skall vara starka och korta. I ursprungslandets

standard anges att sporrar inte är önskvärda.

Baktassar: Baktassarna kan vara lätt ovala med välvda och väl slutna tår.

Trampdynorna skall vara tjocka och elastiska. Klorna skall vara

mörka och kraftiga.

Rörelser: Rörelserna skall vara livliga och fria i alla gångarter. Rasen är en

god galoppör, men de vanligaste gångarterna är skritt och framför

allt trav. Benen skall röra sig parallellt med kroppens mittlinje.

Vid större hastighet närmar sig tassarna varandra. Travet är måttligt

vägvinnande. Det är jämnt och lätt med gott påskjut bak.

Överlinjen hålls därvid mycket stram utan att frambenen lyfts för

högt. Den belgiska vallhunden är ständigt i rörelse och förefaller

vara outtröttlig. Rörelserna är snabba, elastiska och livliga. Hunden

är kapabel till plötsliga vändingar i full fart. På grund av sitt

kvicka temperament samt önskan att vakta och skydda har den en

markant tendens att röra sig i cirklar.

Hud: Huden skall vara elastisk och stramt åtliggande. Läppkanterna

och ögonkanterna skall vara kraftigt pigmenterade.

Päls:
Pälsstruktur:

Pälsen varierar i fråga om längd, struktur och färg hos de olika

varianterna, vilket utgör kriterierena för varianterna tervueren,

groenendael, malinois och laekenois. Hos samtliga dessa skall

pälsen vara tjock, tätt åtliggande och av sådan struktur att täckhåret

tillsammans med underullen ger ett utmärkt skydd.

Färg: Se under respektive variant.

Mask: Mask skall finnas hos tervueren och malinois. Masken skall vara

väl markerad och helst omfatta över- och underläpparna, mungiporna

och ögonlocken i ett sammanhängande svart fält.

Minimikravet är att svart färg måste förekomma på öronen, ögonlocken

och över- och underläpparna.

Svärtad ("charbonné"): Tervueren och malinois skall ha svärtad

päls. Med svärtad menas att hårspetsarna är svarta vilket skuggar

grundfärgen. Det svarta gör att pälsen skiftar, men det svarta får

inte bilda stora fläckar eller ränder (tigrering). Hos laekenois är

svärtningen inte så tydlig.

För alla varianter gäller att lite vitt tolereras på bringa och tår.

Storlek/vikt:
 Mankhöjd:

Idealmankhöjd:hanhund 62 cm

tik 58 cm

Tillåten avvikelse: - 2 cm, + 4 cm.

Vikt: Hanhund: ca 25-30 kg

Tik: ca 20-25 kg.

Ungefärliga måttangivelser: Genomsnittliga måttangivelser för hanhund med en mankhöjd

på 62 cm:

Kroppslängd (från skulderled till sittbensknöl): 62 cm

Huvudets längd: 25 cm

Nospartiets längd: 12,5-13 cm

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande

till graden av avvikelse.

- Tung helhet, avsaknad av elegans; för lätt eller klen; längre än

hög, rektangulär.

- Huvud som är tungt, för kraftigt, saknar parallella linjer mellan

skalle och nosrygg, otillräckligt mejslat eller ej tillräckligt

torrt; för rundad panna; för markerat eller grunt stop; för kort

eller smalt nosparti; konvex nosrygg; för framträdande

ögonbryns- eller okbågar.

- Tecken på avpigmentering på nostryffel, läppar eller ögonkanter

- Oregelbundet placerade framtänder.

- Ljusa ögon; runda ögon.

- Öron som är stora, långa, för vida i basen, lågt ansatta, som

lutar utåt eller inåt.

- Hals som är klen; kort.

- Kropp som är för lång; för vid bröstkorg (tunnformad).

- Manke som är omarkerad, låg.

- Överlinje: rygg och/eller länd som är lång, svag, svankig

eller karp.

- Kors som är för sluttande; överbyggdhet.

- Underlinje som är djup eller för grund; hängbuk.

- Svans som är för lågt ansatt, för högt buren; svans som är

formad som en krok; svans som är böjd åt sidan.

- Extremiteter med för lätt eller för tung benstomme; dåligt

ställda ben från sidan sett (t.ex. för vinklade mellanhänder

eller svaga hand-lovar), dåligt ställda ben framifrån sett (t.ex.

hjulbenthet, fransysk benställning, utåtvridna armbågar osv)

eller bakifrån sett (t.ex. för tätt eller brett ställda bakben,

hjulbenthet, för tätt eller brett ställda hasor osv); för lite eller

för mycket vinklad.

- Lösa tassar.

- Rörelser som är trånga, för kort steg, för lite påskjut, dålig

kraftöverförning från ryggen, höga rörelser.

- Underull som är otillräcklig.

Hos alla fyra varianter: vit fläck i bringan i form av skjortbröst;

vitt som sträcker sig längre upp än över tårna.

- Temperament: osäkra och hypernervösa hundar.

Allvarliga fel: - Avsaknad av en incisiv, en P3, en P2, tre P1:or.

Diskvalificerande fel: - Aggressiva eller rädda hundar.

- Avsaknad av rastyp.

- Överbett; underbett, även om kontakt finns (omvänt saxbett);

korsbett; avsaknad av en hörntand, av en P4 i överkäken

eller M1 i underkäken, en molar (en M1 eller M2; M3 beaktas

ej), av en P3 plus ytterligare annan tand eller totalt tre

tänder (utom P1:orna) eller mer.

- Nostryffel, läppar eller ögonkanter som är starkt

avpigmenterade.

- Hängöron; öron som utsatts för ingrepp av något slag.

- Avsaknad av svans; avkortad svans från födseln eller p.g.a.

kupering; svans som bärs för högt och ringlad eller rullad.

- Avsaknad av underull.

- Färg: Alla färger som inte motsvarar de i standarden beskrivna;

så stora vita fläckar i bringan att de går ända upp till

halsen; vita tassar där det vita går upp på halva mellanhänderna

eller -fötterna som sockor. Vitt på andra ställen än i bringa

och på tår. Avsaknad av mask hos tervueren och malinois,

även innefattat nosparti med ljusare färg än övriga pälsen.

- Mankhöjd som under- eller överstiger de i standarden angivna

måtten.

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska

defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och

normalt belägna i pungen.
 VARIANTER

A. Långhårig: Följande varianter betecknas som långhåriga:

GROENENDAEL

TERVUEREN

Päls: Pälsen skall vara kort på huvudet, på öronens utsidor och på

neder-delen av extremiteterna, dock ej på frambenens baksidor,

där lång päls från armbågen till handloven bildar s.k. fanor.

Pälsen skall vara lång och rak på resten av kroppen. På hals och

bröst skall den vara längre och rikligare och bildar där krage och

krås. Öronöppningarna skall skyddas av tätt och mjukt hår. Håret

vid öronens bas skall vara utstående och inrama huvudet. Lårens

baksidor skall ha mycket lång och riklig päls, som bildar byxor.

Svansen skall ha lång och ymnig päls, som bildar plym.

Fel: Päls som är ullig, lockig eller vågig; otillräckligt lång päls.

Färg: GROENENDAEL: Denna variant får bara vara enfärgat svart.

Fel: GROENENDAEL: Röda skiftningar i pälsen; grå byxor.

Färg: TERVUEREN: Tervueren får vara röd fawn med svärtade hårtoppar

eller grå fawn med svärtade hårtoppar, bägge med svart

mask. Röd fawn föredras. Den röda färgen skall vara varm och

varken vara ljus eller urvattnad.

Fel: TERVUEREN: Grått (dvs utan svärtade hårtoppar); tigrerat; för

ljus röd fawn; otillräckligt varma nyanser; avsaknad av svärtning

eller svärtning i form av fläckar på kroppen; otillräcklig mask.

Allvarligt fel: Urvattnad färg anses som ett allvarligt fel.

B. Korthårig: Som korthårig betecknas:

Päls: MALINOIS: Pälsen skall vara mycket kort på huvudet, på öronens utsidor och

nertill på benen. Den skall vara kort på resten av kroppen; mer

riklig på svansen och runtomkring halsen, där den skall bilda en

krage, som börjar vid öronbasen och sträcker sig ända till strupen.

Dessutom skall lårens baksidor vara försedda med fransar.

Svansen skall vara lätt borstig, men inte ha plym.

Fel: Halvlång päls där den borde vara kort; slät päls; inblandning av

sträv päls i den korta pälsen, vågig päls.

Färg: Denna variant får bara vara röd fawn med svart mask.

Fel: Tigrerat; för ljus röd fawn; otillräckligt varma nyanser; avsaknad

av svärtning eller svärtning i form av fläckar på kroppen; otillräcklig

mask.

Allvarligt fel: Urvattnad färg anses som ett allvarligt fel.

C. Strävhårig :Som strävhårig betecknas:

LAEKENOIS

Päls: Karaktäristiskt för denna variant är pälsens sträva och torra struktur,

som är "krispig" och rufsig. Pälslängden skall i stort sett vara

den-samma över hela kroppen, ca 6 cm. Pälsen skall vara kortare

på nosryggen och framsidan av benen. Pälsen runt ögonen respektive

runt nospartiet får inte vara så lång att huvudets form

döljs. Förekomst av längre hår runt nosen är dock obligatorisk.

Pälsen på svansen får inte bilda fana.

Fel: Päls som är för lång, mjuk, lockig, vågig eller kort; inblandning

av mjuka pälsstråk i den sträva pälsen. Alltför lång päls runt ögonen

eller för långt prydnadshår längst ut på underkäken. Buskig

svans.

Färg: Denna variant får bara vara röd fawn med spår av svärtning,

huvudsakligen på nosparti och svans.

Fel: För ljus röd fawn.

Allvarligt fel: Urvattnad färg anses som ett allvarligt fel.

 

 

 

__________________________________________________________________

Love my Kelpie!

Anmäl
2009-06-22 03:08 #1 av: Qepta

Toppen! :) 

Anmäl
2009-06-22 16:54 #2 av: HarrietKiara

#1 Kul att det uppskattas. Glad

__________________________________________________________________

Love my Kelpie!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.